Har jag chans på Dig?

Det var bättre förr!
Mindre krångel och mer hångel.
Ju äldre man blir desto mer komplicerat tycks det vara och man tillåter det mest simpla träda in i svårigheternas näste. En slags labyrint där man förvirrat letar både bekräftelse och Kärlek och där man iklädd en rädsla för att bli grundlurad, sårad och bränd, i tillgivet försök att ignorera tidigare erfarenheter och att låtsas tro på en framtid av puräkta Lycka. Ett spel som går ut på att charma nån krake som ska få upp ögonen för Världens bästa människa.. och den människan är förstås jag!
Den där labyrinten kan jag utantill vid det här laget. Karta och kompass är överflödig packning. Återvändsgränder är numera en naturlig del av mitt Liv när det kommer till relationer med det motsatta könet.
En ryggsäck med erfarenheter kan vara bra att ha men också till ett hinder då påminnelser om tidigare misslyckanden tar sig ton i situationer där de verkligen skulle behöva kremeras.
Det var bättre förr!

När skruden man bar var av sann nyfikenhet utan ängslan och oro. Där känslorna tilläts sväva i sin ovisshet för att så småningom landa i rosa romantik med sikte på en ljus och tryggad framtid.
Det var innan stormarnas tid. Innan vulkanutbrotten oväntat intog både hopp och tro. När det utlovade solskenet troget lyste upp en blå himmel så molnfri.
Det var bättre förr!

När man iklädd platåskor spanade in den snyggaste killen i klassen, tuggade bubbelgum, spred en doft av Jane Hellen och skrev en lapp under mattelektionen som vidarebefordrades av framförvarande klasskamrat till den utsedde. Okomplicerad fråga fick ett okomplicerat svar:
Har jag chans på Dig? Ja eller nej! Klart!

Ett ja var Himmelens tecken på godhet och pubertetens oberäkneliga mående blev plötsligen att framstå som ett ynka besvär i periferin. Hela tonårsvärlden doftade äppelblom och ungdomsmottagningens entré upplevdes som ett besök till Pärleporten, tur och retur! P-piller var godis och vuxenhet, en tablett som icke enbart skyddade mot oönskat resultat, den påvisade också en liten skymt av den nya, oupptäckta Världen som i varmaste förhoppning skulle bestå av Kärlek, respekt och tillgivenhet.
Det var bättre förr!

Ett nej var ett nej. Tårarnas kanaler öppnades för snabb-utdrivning och sorgen var endast en kort stund av intensiv bearbetning där närmaste väninnornas ambitiösa tröstearbete gav snabbt resultat och där blinddates-erbjudanden stod som spön i backen efter femton långa minuter av gråt och förtvivlan.
Det var bättre förr!

Från naiv och godtrogen tonåring till livrädd och misstänksam kvinna men fortfarande utrustad med samma hopp och tro. Med en vilja av stål vad gäller att skövla allt vad återvändsgränder heter.
Med ett tycke som understryker förtvivlan över onödigt krångel. För ett hångel som i förhoppningen längst där inne i hjärtat skall vara Livet ut...
Det var bättre förr!

När man vågade och kunde ställa frågan.
Har jag chans på Dig? ;-)