När tystnad råder och tillfälle ges till en liten trivsam och lagom siesta, kan jag i lugnets stund avnjuta tystnaden som är i sann gemenskap med tiden.. som tickar. Tick, tack, tick, tack....
Ligger man tillräckligt länge och lyssnar kan dessa tickande sekunder uppfattas som ett enormt eko, likt ett gäng trumslagare som skiter högaktningsfullt i varandra och ignorerar samspel totalt och därmed bjuds det till en orkester helt i otäck otakt!
Jag låtsas att det är ett hysteriskt trumsolo och försöker vänja mig vid virvlar och cymbaler. När hjärnan vant sig inser jag att det kanske bara är en trummis. Det är nästan så jag föreställer mig hur denne drummer boy ser ut. När den föreställningen är klar kan jag le =)
Han påminner mig om att jag trots allt, är i takt med tiden som gör lite som den vill, precis som jag! Och tid, ton & takt har jag verkligen gott om i mitt hem ;-)
Om tid verkligen vore pengar skulle jag vara stenrik vid det här laget!
Men dessa taktfulla ting skänker mig ro ändå, hur mycket dom än går ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar