Gör ett klipp hos frisören - få hett skvaller

Under tiden jag satt i frisörstolen idag hann många tankar passera. Jag inväntade tålmodigt på att slingor invirat i folie skulle uppnå lagom ljus effekt så här i mörkrets tider.
Det sägs att frisörer har full koll på allt. Att en frisörsalong är den optimala skvallerkarusellen som går runt på pladdrande kärringar vilka storögt och dramatiskt förtäljer historier om det förbjudna och tabubelagda. Ingen förses med munkavle. Tvärtom. Alla är fria att prata, vare sig det är sanningar eller ej som förmedlas.
Jag känner inte frisörskan jag var hos idag särskilt väl. Det kanske är en förutsättning för att få förtroendet att ta del av det senaste i både snask och snuskvärlden. Inget speciellt förtäljdes. Bara prat om väder och kommande jul. Jag tjuvlyssnade däremot lite på damen som satt snett bakom mig vars grimaserande ansikte avslöjades i framförvarande spegelbild. Inlevelsefullt och gestikulerande tycktes hon förmedla något av vikt, förmodligen om någon annan hon knappt känner.
Mina tankar går till filmen Änglagård. Där Ing-Marie Carlsson spelar rollen som frisörska och kacklar värre än en höna och gör en tupp av en fjäder =)
Det fick mig att minnas en resa till vår Kungliga hufvudstad som jag i sällskap genomförde med en av mina närmaste tonårsvänner. 80-talet rådde och man ville i sin framtoning liknas vid någon som var direkt klippt och skuren ur Veckorevyn. Drömjobbet var postordermodell och att lyckas nästla sig in i kändisvärlden och bli Hasse Carlssons flickvän. Någon "Romans för timmen" var därmed icke aktuell. Det skulle vara på riktigt!
Det var den givna tonårsdrömmen i seriös eftersträvan =)

Vi ville inte heller va' som alla andra varför vi tog beslutet att åtminstone utseendemässigt ligga ett steg före de övriga hemma i byn. Förlängning av sitt hår var vid denna tidpunkt rätt så ovanligt liksom kostsamt. Det var i första hand artister och skådespelare med rejäl pengasäck som gjorde detta.
Vi ville inte vara sämre trots fattigdom och naivitet. Klart vi skulle inta den hippa salongen och se till att få kungen Björn Axén att tafsa i våra hårbottnar!
Med tiden bokad och sparade pengar i ryggsäcken kände vi snart att vår lycka skulle vara gjord. Tänk så mycket kändisskvaller vi skulle få ta del av. För att inte tala om alla de fräna popstjärnorna som alla köar för att få toppa till sig lite. Där skulle vi sitta likt drottningar och insupa senaste nytt och bli både styva i korken och förmätna av glitter och glamour-snack.
Håret blev längre och längre... och konstigare och konstigare. Och Björn Axén pratade om... Mora-Nisse!?! Och om Sälen! Dalahästar, Gustavskorv, Carl Larsson, Zorn, Falu gruva, Barken och en jävla massa annat skit jag redan var fullt medveten om! Sen kom notan på flera tusen och på dessa olidliga timmar fick vi inte ens en liten hint om en B-kändis! Men håret var långt...och lite konstigt.

Ingen av oss blev varken postordermodell eller ihop med Hasse Carlsson i Noice. Ett nederlag vi knappast skulle låta oss bli påverkade av när vi väl landat hemma i byn med våra långa och konstiga frisyrer.
Vi intog gladeligen Folkets Hus-trappan med nöje och kacklade värre än hönor och gjorde en tupp av en fjäder, förmodligen lika tovig som hårförlängningen vi i dumdristighet gjort oss förtjänta av.

Efter någon timme var mina efterlängtade slingor klara att tvättas ur och toppas. Inga större hemligheter hade avslöjats. Damen snett bakom mig tycktes fortsatt exalterad över något jag aldrig hann uppfatta.
Hennes frisörska såg däremot rätt nöjd ut.
Håret ursköljt, klippt och fönat. The Blond is back!
Jacka och vantar på, visa-kortet fram och en ny tidsbeställning till den 1:a februari 2013. När jag slutligen vänder mig för att gå mot utgången hör jag bekanta toner ur högtalarna:
"Ooga chaka, ooga oooga ooga chaka"......

Jag smålog när jag trippade ut på den snörika gatan. Hur kunde Herr Axén glömma att nämna Dalarnas kung, Björn Skifs?!?
Den frisören hade verkligen noll koll.. när han förlängde håret på en kokosboll ;-)