Jag & Harrison Ford är fortfarande vänner

Jag fick trevlig påhälsning av en kompis på förmiddagen idag. Vi drack kaffe med mjölk och pratade om ollika saker som av någon outgrundlig anledning fick in oss på ämnet bilar!
Jag har de senaste åren varit ägare till bilar av äldre modell, sådana man mister all sin tillit för och som man undrar om dom ens skulle gå igenom en säkerhetskontroll för leksaker!
Med undantag för en bil: Min gamla röda Ford av -94 års modell som jag valde att kalla Harrison. Harrison Ford. Dom påminde en del om varann: Lite fåriga och matta på ytan men jävligt pigga för sin ålder.
Vi blev bra kompisar med åren, jag & Harrison. Tillsut slog Kärleken till.
Men som i så många andra förhållanden, kände vi till slut att separation var oundviklig. Vi växte ifrån varann, helt enkelt.
Han ville Leva sitt eget Liv och gjorde sällan som jag önskade. Jag misstänkte länge otrohet men insåg snart att det var förmodligen hans ålder som tog ut sin rätt. Han var lite... glapp, helt enkelt!
Det var i stort vemod vi gjorde slut med varann. Men jag tror att han har det bra idag. Vänner är vi alltid.
Han bor i Borlänge nu.

Jag och min polare sörplade på kaffet när jag kom att tänka på ett minne väl bevarat från min och Harrisons tid tillsammans. Det var Kärlek och det var humor som verkligen resulterade i riktig action.
Det var en sen kväll/natt i juli 2010.
Historien sattes på pränt av undertecknad och jag läser det ibland, för påminnelsens skull. För humor och ett Liv som bidrar till leenden:

Dramatik har utspelat sig under den gångna natten i mitt annars så lugna och trygga hem. Omsvept av en outhärdlig värme gick jag ofrivilligt upp i natten för att öppna balkongdörren och därmed få den önskade svalka vilken förhoppningsvis skulle få mig att somna om.
Till min stora förvåning upptäcker jag att min bil står där utanför i all sin rostiga glans, har tändningen på, samt fläkt och strålkastarljus som spred sitt starka sken över gårdsplanen!
Med hjärtat i halsgropen kastar jag mig snabbt ner på golvet för att inte bli upptäckt av någon, kryper längs golvet in mot köket i fullständig skräck, tänker tanken att ringa på hos grannen men ger upp då jag inser att han i detta läget knappast kan gå ut som någon Rambo han faktiskt inte är (sorry Danie)l, tar istället ett fast grepp om telefonen och ringer 112..
En vänlig röst svarar och jag försöker i den mån det går att låta sansad, berättar lugnt att ett pågående bilinbrott äger rum utanför mitt hem. Mannen i växeln tar mina uppgifter samt telefonnummer och ringer på en bil vars polismän några minuter senare kontaktar mig för att ta ytterligare information och samtidigt be mig hålla bilen under uppsikt utan att bli upptäckt. Oh maj gadd, how dramatic!!!! 

Med viskande röst försöker jag tala om vad jag ser men det enda jag ser är en film som rullas upp framför mina ögon där både Wallander, Beck och Gunvald i gott samarbete kommer springande med dragna pistoler, ett fantasiscenario som endast bidrar till fullständig panik i Marres bortvirrade och uppskrämda hjärna.
Vid det här laget är jag gråtfärdig, har hjärtklappning och funderar allvarligt på att byta bostadsområde!
Polisen i luren var turligt nog en pedagogisk sådan och bad mig åter repetera min adress då han inte kunde hitta den genom sin GPS..
- Sa du Barkgatan?
Bruset från omgivningen tog över hand och vi hade svårt att uppfatta varandra. Jag försökte tala så tydligt jag kunde: - Nä, PARKGATAN...
- Ja, just det.. Barkgatan.
Här vid lag var min panik fullständig och jag svarade otåligt:
- Men för fan, PARK...en sån där jävel man går å dansar i!!!!!!
Bruset och tystnaden tog över i några sekunder varpå den vänliga polismannen förvånat utbrast: VA?!?!
- Ja, DANSA! PARK...en sån där med bänkar i...kulörta lampor!!!! Vet ni var jag bor? När kommer ni?
Bruset tog över igen. Sen hörde jag ett hjärtligt gapskratt. Det lugnade mig något om än väldigt lite.
- Vi har uppfattat adressen, håll dig inomhus, vi kontaktar dig igen, vi är snart på plats.
Tack!! Där for paniken upp på hundra igen..

Med 20 ilskna långdragna minuter bakom mg irrrade jag fram och tillbaka i en väntan som tycktes mer som en evighet. Plötsligt stängdes min bil av, strålkastarna släcktes och fläkten tystnade. Jag insåg nu att jag förmodligen snart blir skjuten av den galning som intagit min bil och förmodligen sett och hört att jag ringt polis. Nu var gråten ett faktum. Var fan är polisen??
Precis i tag att ringa igen hör jag en bil åka in mot gården.... Första polisbilen anländer.Men vänta.. Jag hör en till.. andra polisbilen anländer! Ut ur den första kliver 2 polismän var av den ene håller handen fullt beredd mot hölstret, den andre smyger diskret bakom. Själv befiner jag mig i dimman och hör i mitt huvud: Cover me, let's get the motherfucker!!!
Ur polisbil 2 kommer ytterligare polismän som sakta går fram mot rosthögen och försöker öppna bildörren.
LÅST!!! WTF???!!
Jag kände tydligt hur allt blod rann från huvudet ner till fötterna... Sitter det en galning som låst in sig i min bil??? En av polismännen steg fram till balkongen där jag stod med gråten i halsen:
- Har du möjligvis en bilnyckel vi kan få låna?

- Jo, ja, öööh...sitter det nån i bilen?
-Njaee, inte om det inte är en dvärg då,  för vi kan inte SE någon.
Poliserna låste upp bilen, klev in och konstaterade att det var mer eller mindre översvämning i bilen efter ihärdig regnskur och en kortslutning hade därmed övertagit bilens liv varför den alldeles på egen hand fått igång både fläkt och belysning!
Där stod jag mitt i nattlinnet, mitt i natten, mitt på parkeringen, mitt ibland ett gäng poliser vars adrenalin nu så sakteliga sjönk medan min skam steg till högsta punkt!
-FÖRLÅÅÅÅÅT kved jag i dåligt samvete, jag döööööör.....
Poliserna log lite, var snälla och förstående, bad mig boka tid till verkstad för bilen och gick sakta mot sina bilar igen. En tröst var att man i alla fall tyckte det var bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite.
Hjärtklappningen hade börjat avta liksom dramatiken och min skam skymdes nu av humorn i det hela när jag ser den yngre av poliskillarna vända sig om med ett leende och därmed bättra på komiken ytterligare:
-Nästa gång du vill dansa kanske du inte ska ringa 112 ;-)

Med något bristfällig sömn sitter jag nu här och vill bara veta en enda sak:
Är det nån som vill köpa en biljävel? ;-)