Buss 58 mot 2013

Det är första gången sen tonåren jag åker lokaltrafik här hemma i Dalom. 

SL-trafiken i Sthlm har jag däremot nyttjat betydligt oftare när jag sänt mina nätter i Radiohuset. 

Då är det främst 4:ans buss som tar mig med på tur genom den Stockholmska natten och morgonen. Jag gillar både linjen och åkturen där man i lugn och ro kan se ut genom smått immiga fönster på människor som i sin stress irrar mot sina respektive jobb.
I högtalarsystemet uppdaterar en kvinnlig röst om vilken hållplats som komma skall och jag fick uppleva en del av Stockholms-känslan när jag denna morgon klev på buss nr 58 mot målet där jag ska möta upp år 2013. Med en enda liten skillnad: Hållplatserna på denna Dala-buss hade betydligt charmigare namn!
Är man van att höra namn som Odenplan och S:t Eriksplan blir det per automatik ett spontanleende när rösten istället, på stockholmsdialekt (!) utropar: Nästa hållplats: Leksandsbröd!

Det lät så gulligt på något sätt =) Dessutom påmindes man plötsligen om att frukost hade varit en bra idé, något som sällan ägnas en tanke på bussen i den stora staden. Jag log länge och brett efter utropet. kikade med nyfikenhet ut mot alla vackra röda stugor med vita knutar, där stjärnorna stod för det behagliga och inbjudande skenet i samtliga fönster.
Nästa hållplats: Djura Vägskäl!
Leendet omvandlades till ett skratt som mer än gärna fick ljuda så till och med chauffören reagerade och såg på mig i sin backspegel. Nu har inte bara buss 58 tagit mig till lämplig plats i Livet, även ödet har fört mig till ett vägskäl! Mitt skratt smittade och chauffören log, kanske mest för att han insåg att jag var en gröngöling på bussen, någon som för första gången hör hållplatsernas namn. Det var jag ju också =)
Jag hann aldrig hämta andan eller ens smälta alla de nya intrycken heller, för den delen, innan hållplatsnamnen avlöste varandra.

Nästa hållplats: Bilskroten!
Håll med om att det är charmigt =) Sådan kontrast mot stadsbussen att Verkligheten kändes som en liten rullande Disney-saga. Bilskroten?!?
I huvudsak var resan lugn, skön och behaglig på alla sätt. Ingen stressig feeling över huvud taget och chauffören verkade himla glad och käck.
Jag har dessutom landat vid mitt slutmål och skall nu hämta hem 2013!
Det lär onekligen bli ett gott slut på året, kära vänner! Och en bra start på det nya..
För det känns som jag valde rätt där borta vid Hållplats Vägskälet ;-)