Det låter lite roligt när sonen och flickvännen för en dialog som mamman i huset tjuvlyssnar på. Jag kan inte urskilja orden, heller inte tonen som skulle kunna avslöja och ge en hint om vad samtalsämnet skulle kunna tänkas handla om, men jag kan höra själva konturerna på respektive stämma.
Först en basig, entonig melodi som med ett rum emellan liknar Christer Sjögrens, eller möjligen Dunderklumpens. Ungefär som en långtradare som håller på att fastna i en snörik och brant backe. Sen följer ett fågelkvitter att jämföra med smurfarnas Hallonsaft-sång eller möjligen rumpnissarna i Ronja Rövardotter-filmen, vaffö-då-då??
Ett bröl och ett pip. Ett längre bröl och ett kortare pip. Ibland tar dom tydligen refrängen ihop och landar i gemensamt skratt och mammans nyfikenhet tycks tillta med resultat: frustrerat ovetande!
Vad pratar dom om??! =)
Det är inte min sak. Jag vet. Det är bara lite kontrollbehov som behöver luftas =) Eller så är det innerlig längtan till sällskap där mamman får vara med och rumla runt i galna samtal. Inte så många moralpredikningar. Bara några, smått vettiga för framtidens skull. I övrigt mest humor.
Dörren öppnas på glänt. Långtradaren tycks ha kommit upp för backen, treans växel och Sjögrens basstämma har lättats upp något. Rump-nissen kippar efter andan. Hon är tydligen kittlig och har slutat sjunga om Hallonsaft. Mamman begraver sin nyfikenhet så gott hon kan och harklar sig, skärper till sig men ångrar sig, ler stort och frågar: Vad pratar ni om då?
Långtradaren parkerar, ur kliver Dunderklumpen och Rump-Nissen med röda kinder. Här sitter dom, båda rosiga och gnistrande av ungdomens förälskelse. Så söta. Så roliga.
Första Kärleken!
Så länge sen, tänker mamman.
Men inte så länge sen att hon glömt vad man pratade om ;-)
Man skulle haft sig en liten Dunderklump...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar