VÄLKOMMEN, KÄRA FRAMTID!!!

Tack 2012!!
För alla vänner, gamla som nya, för roliga jobb, en fantastisk sommar, för insikter,utsikter, prognoser, fester, röda mattor, glädje, sorg, misstag jag begått, erfarenheter jag fått, utmaningar jag tilldelats, för fattigdom som ...resulterat i skön kreativitet, för överraskningar, goda som ledsamma. För trisslotter utan vinster, goda grannar, för den nya filmen med George Clooney, för höjt bostadsbidrag och självförtroende, för alla som troget följer min blogg, för alla roliga inlägg på Fb, för Zlatans historiska mål mot Tyskland och för att jag kommit ihåg alla mina lösenord!

Må det det nya Året bli minst lika bra!

 

Jag höjer en skål eller sju och skjuter iväg en raket av Kärlek och Framtidtro!
Gott Nytt år, kära vänner ♥
 

Buss 58 mot 2013

Det är första gången sen tonåren jag åker lokaltrafik här hemma i Dalom. 

SL-trafiken i Sthlm har jag däremot nyttjat betydligt oftare när jag sänt mina nätter i Radiohuset. 

Då är det främst 4:ans buss som tar mig med på tur genom den Stockholmska natten och morgonen. Jag gillar både linjen och åkturen där man i lugn och ro kan se ut genom smått immiga fönster på människor som i sin stress irrar mot sina respektive jobb.
I högtalarsystemet uppdaterar en kvinnlig röst om vilken hållplats som komma skall och jag fick uppleva en del av Stockholms-känslan när jag denna morgon klev på buss nr 58 mot målet där jag ska möta upp år 2013. Med en enda liten skillnad: Hållplatserna på denna Dala-buss hade betydligt charmigare namn!
Är man van att höra namn som Odenplan och S:t Eriksplan blir det per automatik ett spontanleende när rösten istället, på stockholmsdialekt (!) utropar: Nästa hållplats: Leksandsbröd!

Det lät så gulligt på något sätt =) Dessutom påmindes man plötsligen om att frukost hade varit en bra idé, något som sällan ägnas en tanke på bussen i den stora staden. Jag log länge och brett efter utropet. kikade med nyfikenhet ut mot alla vackra röda stugor med vita knutar, där stjärnorna stod för det behagliga och inbjudande skenet i samtliga fönster.
Nästa hållplats: Djura Vägskäl!
Leendet omvandlades till ett skratt som mer än gärna fick ljuda så till och med chauffören reagerade och såg på mig i sin backspegel. Nu har inte bara buss 58 tagit mig till lämplig plats i Livet, även ödet har fört mig till ett vägskäl! Mitt skratt smittade och chauffören log, kanske mest för att han insåg att jag var en gröngöling på bussen, någon som för första gången hör hållplatsernas namn. Det var jag ju också =)
Jag hann aldrig hämta andan eller ens smälta alla de nya intrycken heller, för den delen, innan hållplatsnamnen avlöste varandra.

Nästa hållplats: Bilskroten!
Håll med om att det är charmigt =) Sådan kontrast mot stadsbussen att Verkligheten kändes som en liten rullande Disney-saga. Bilskroten?!?
I huvudsak var resan lugn, skön och behaglig på alla sätt. Ingen stressig feeling över huvud taget och chauffören verkade himla glad och käck.
Jag har dessutom landat vid mitt slutmål och skall nu hämta hem 2013!
Det lär onekligen bli ett gott slut på året, kära vänner! Och en bra start på det nya..
För det känns som jag valde rätt där borta vid Hållplats Vägskälet ;-)

Om 48 timmar arkiveras tiden som gått!

Endast ett par dagar av 2012 återstår.
I tillbakalutande ställning sitter jag lite slött med fötterna på den pälsklädda fotpallen och låter det förflutna ta sig en svängom i minnesbalken för att sedan arkiveras i lådan "Erfarenheter - Top Secret".
Sonen åkte precis till sin pappa. Jag åkte precis tillbaks till början av 2012.
Varje år är det likadant. En liten känslomässig genomgång av det som förflutit, ännu en förhoppning om att motvindar skall vända och att nystarten bär med sig sådant som endast skall behaga.

Det blir en kväll i nostalgins tecken ikväll. En liten tillbakablick med en inlevelse som får mig att bli den berömda filmstjärnan för ett stund. Där finns varken bekymmer eller frågetecken. Bara en gentleman, en hjälte, en vacker prinsessa och ett lyckligt slut.
Jag skulle hellre föredra en lycklig början.. utan slut =)
Jag får helt enkelt skriva Mitt Livs manus och regissera det i bästa möjliga mån, välja ut rätt medaktörer och statister och ta resultatet helt oklippt. Vilken film det skulle bli! =)

Jag tillåter ingen sentimentalitet i slutskedet av detta år. Vanligtvis brukar jag vara gråtmild och duktigt sortera ut allt som skett under det gångna året. Nu låter jag det vara. Lärdomar lär inte fly.

Jag lägger mig i soffan, laddar filmer från förr som inspirerar till ett nu. Må hända får jag ett och annat uppslag till min egen film ;-)

Jag & Harrison Ford är fortfarande vänner

Jag fick trevlig påhälsning av en kompis på förmiddagen idag. Vi drack kaffe med mjölk och pratade om ollika saker som av någon outgrundlig anledning fick in oss på ämnet bilar!
Jag har de senaste åren varit ägare till bilar av äldre modell, sådana man mister all sin tillit för och som man undrar om dom ens skulle gå igenom en säkerhetskontroll för leksaker!
Med undantag för en bil: Min gamla röda Ford av -94 års modell som jag valde att kalla Harrison. Harrison Ford. Dom påminde en del om varann: Lite fåriga och matta på ytan men jävligt pigga för sin ålder.
Vi blev bra kompisar med åren, jag & Harrison. Tillsut slog Kärleken till.
Men som i så många andra förhållanden, kände vi till slut att separation var oundviklig. Vi växte ifrån varann, helt enkelt.
Han ville Leva sitt eget Liv och gjorde sällan som jag önskade. Jag misstänkte länge otrohet men insåg snart att det var förmodligen hans ålder som tog ut sin rätt. Han var lite... glapp, helt enkelt!
Det var i stort vemod vi gjorde slut med varann. Men jag tror att han har det bra idag. Vänner är vi alltid.
Han bor i Borlänge nu.

Jag och min polare sörplade på kaffet när jag kom att tänka på ett minne väl bevarat från min och Harrisons tid tillsammans. Det var Kärlek och det var humor som verkligen resulterade i riktig action.
Det var en sen kväll/natt i juli 2010.
Historien sattes på pränt av undertecknad och jag läser det ibland, för påminnelsens skull. För humor och ett Liv som bidrar till leenden:

Dramatik har utspelat sig under den gångna natten i mitt annars så lugna och trygga hem. Omsvept av en outhärdlig värme gick jag ofrivilligt upp i natten för att öppna balkongdörren och därmed få den önskade svalka vilken förhoppningsvis skulle få mig att somna om.
Till min stora förvåning upptäcker jag att min bil står där utanför i all sin rostiga glans, har tändningen på, samt fläkt och strålkastarljus som spred sitt starka sken över gårdsplanen!
Med hjärtat i halsgropen kastar jag mig snabbt ner på golvet för att inte bli upptäckt av någon, kryper längs golvet in mot köket i fullständig skräck, tänker tanken att ringa på hos grannen men ger upp då jag inser att han i detta läget knappast kan gå ut som någon Rambo han faktiskt inte är (sorry Danie)l, tar istället ett fast grepp om telefonen och ringer 112..
En vänlig röst svarar och jag försöker i den mån det går att låta sansad, berättar lugnt att ett pågående bilinbrott äger rum utanför mitt hem. Mannen i växeln tar mina uppgifter samt telefonnummer och ringer på en bil vars polismän några minuter senare kontaktar mig för att ta ytterligare information och samtidigt be mig hålla bilen under uppsikt utan att bli upptäckt. Oh maj gadd, how dramatic!!!! 

Med viskande röst försöker jag tala om vad jag ser men det enda jag ser är en film som rullas upp framför mina ögon där både Wallander, Beck och Gunvald i gott samarbete kommer springande med dragna pistoler, ett fantasiscenario som endast bidrar till fullständig panik i Marres bortvirrade och uppskrämda hjärna.
Vid det här laget är jag gråtfärdig, har hjärtklappning och funderar allvarligt på att byta bostadsområde!
Polisen i luren var turligt nog en pedagogisk sådan och bad mig åter repetera min adress då han inte kunde hitta den genom sin GPS..
- Sa du Barkgatan?
Bruset från omgivningen tog över hand och vi hade svårt att uppfatta varandra. Jag försökte tala så tydligt jag kunde: - Nä, PARKGATAN...
- Ja, just det.. Barkgatan.
Här vid lag var min panik fullständig och jag svarade otåligt:
- Men för fan, PARK...en sån där jävel man går å dansar i!!!!!!
Bruset och tystnaden tog över i några sekunder varpå den vänliga polismannen förvånat utbrast: VA?!?!
- Ja, DANSA! PARK...en sån där med bänkar i...kulörta lampor!!!! Vet ni var jag bor? När kommer ni?
Bruset tog över igen. Sen hörde jag ett hjärtligt gapskratt. Det lugnade mig något om än väldigt lite.
- Vi har uppfattat adressen, håll dig inomhus, vi kontaktar dig igen, vi är snart på plats.
Tack!! Där for paniken upp på hundra igen..

Med 20 ilskna långdragna minuter bakom mg irrrade jag fram och tillbaka i en väntan som tycktes mer som en evighet. Plötsligt stängdes min bil av, strålkastarna släcktes och fläkten tystnade. Jag insåg nu att jag förmodligen snart blir skjuten av den galning som intagit min bil och förmodligen sett och hört att jag ringt polis. Nu var gråten ett faktum. Var fan är polisen??
Precis i tag att ringa igen hör jag en bil åka in mot gården.... Första polisbilen anländer.Men vänta.. Jag hör en till.. andra polisbilen anländer! Ut ur den första kliver 2 polismän var av den ene håller handen fullt beredd mot hölstret, den andre smyger diskret bakom. Själv befiner jag mig i dimman och hör i mitt huvud: Cover me, let's get the motherfucker!!!
Ur polisbil 2 kommer ytterligare polismän som sakta går fram mot rosthögen och försöker öppna bildörren.
LÅST!!! WTF???!!
Jag kände tydligt hur allt blod rann från huvudet ner till fötterna... Sitter det en galning som låst in sig i min bil??? En av polismännen steg fram till balkongen där jag stod med gråten i halsen:
- Har du möjligvis en bilnyckel vi kan få låna?

- Jo, ja, öööh...sitter det nån i bilen?
-Njaee, inte om det inte är en dvärg då,  för vi kan inte SE någon.
Poliserna låste upp bilen, klev in och konstaterade att det var mer eller mindre översvämning i bilen efter ihärdig regnskur och en kortslutning hade därmed övertagit bilens liv varför den alldeles på egen hand fått igång både fläkt och belysning!
Där stod jag mitt i nattlinnet, mitt i natten, mitt på parkeringen, mitt ibland ett gäng poliser vars adrenalin nu så sakteliga sjönk medan min skam steg till högsta punkt!
-FÖRLÅÅÅÅÅT kved jag i dåligt samvete, jag döööööör.....
Poliserna log lite, var snälla och förstående, bad mig boka tid till verkstad för bilen och gick sakta mot sina bilar igen. En tröst var att man i alla fall tyckte det var bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite.
Hjärtklappningen hade börjat avta liksom dramatiken och min skam skymdes nu av humorn i det hela när jag ser den yngre av poliskillarna vända sig om med ett leende och därmed bättra på komiken ytterligare:
-Nästa gång du vill dansa kanske du inte ska ringa 112 ;-)

Med något bristfällig sömn sitter jag nu här och vill bara veta en enda sak:
Är det nån som vill köpa en biljävel? ;-)

Jag borde bli den Sjungande Servitrisen!

Jag blev tidigare i veckan tillfrågad om att kliva in i rollen som både kock och servitris, då sonen och hans flickvän ville fira sin Kärlek med en trerätters middag.
Romantik och bubbel stod överst på listan och till en början höjde jag förvånat på ögonbrynen när jag försökte sig mig själv träda in i denna roll. Jag?! Tja..why not! Jag har sysslat med skådespeleri förr =)
Självklart sa mitt hjärta ja till denne charmör, som för egna pengar inhandlat samtliga varor till menyn.

Som den estet jag är såg jag dessutom tillfället att förena nytta med nöje. God mat ska vara vacker också.
En inredare med känsla kan t.o.m. möblera på tallriken ;-)
Kocken/servitrisen försåg sig med lite rött vin och stämningsfull musik för att få den rätta känslan. Jag verkar ha lyckats! Under klingande sång serverades paret sina tre rätter.
Ungdomarna är både lyckliga och tacksamma över den gångna kvällen.

I väntan på middagen serverades Vit vaniljchoklad där jag pudrat ett hjärta av mörk choklad och garnerat med citronmeliss. Fyra ögon tindrade ikapp med stearinljusen. Förrätten bestod av en enkel toast med hemmagjord skagenröra och runt detta gjorde jag ett hjärta i den skönt gröna färgen av vinägretten/pesto.

Huvudrätten blev ljuvlig! Färsk lax på en bädd av bladspenat, grädde och väl tilltaget med väl lagrad parmesan. Till det serverades pressad dillpotatis och en sjungande morsa ;-)

Sött och färgstarkt, precis som Kärleksparet. Till efterrätt gjordes jordgubbsmousse där jag valde att krossa jordgubbsströssel som jag pudrade som ett hjärta överst. Toppingen bestod av hyvlad vaniljchoklad.

Det var riktigt trivsamt att sjunga allt från moll till dur i grytornas sällskap! Nu sjunger vi snart på sista versen, proppmätta, belåtna och framför allt..glada! =)

Gullungarna avnjuter en lyckad middag. I detta nu tittas det på TV i bakåtlutat läge =)

Fina som få! Är dessa romantiska två!
Tack för förtroendet, Kärleksparet =)

Jag är den nya Bond-bruden!

Man kan ju få låtsas att man är oumbärlig, sexigast i Världen och eftertraktad av alla män, allt ifrån Ernst Kirchsteiger till John Rambo! Och varför inte Mr. Bond?!
Vi håller oss till temat även fortsättningsvis. Sonens julklapp används flitigt och det sveper en doft av snygghet och agent i vårt hem numera ;-)

Jag är Bond-bruden som utan ansträngning parerar och hanterar, glittrar och glammar och i bästa hjältemod räddar vardagen med glimt och kunskaper utöver det normala.
Tacka fan för att här ska firas! Men skumpa & ståt!

Med skottsäker väst 
blir det till fullo en lyckad fest!

Med en gentleman vid min sida
undgår jag att någonsin lida

När kvällen sedan nått sitt slut
tittar Verkligheten fram och utropar. Tittut!

Marina, dina vackra drömmar alltid består
Med Craig, Brosnan och Roger Moore

Höj en skål för hjältarnas Värld
som piggar upp en liten bond-jäntas färd ;-)

Skator kan också ha Girlpower!

Det var så länge sedan jag såg solen att jag per automatik började söka efter tussilago i snödrivorna idag!
Lite väl tidigt, jag vet men det är något med solskenet som sätter fart på alla möjliga sinnen och känslor. Ett ljus uppskattat mer än någonsin just under denna årstid.
Under promenad togs långa och djupa andetag och mina blå föll snart för allt det vackra som framhävs så klart och tydligt i detta varma sken. Väl hemma och jag pustar ut och tackar alla möjliga Gudar för hemmet jag har. Så vackert och så väldigt mycket Dalarna.
Där, uppe på taket ser jag spår av våra gårdskamrater. Dom har tydligen åkt kana där idag =)

Dom gör det ibland, dessa stundtals irriterande "kompisar", även under sommartid. Dom låter, kraxar och skränar men å andra sidan gör ju vi andra det också emellanåt, så dom kan vara värda utrymmet. Jag blev osams med en av dom förra året. Hon hämtade alla sina polare och hämnades ljuvt och rejält!

Jag satt på balkongen denna tidiga och varma sommarkväll. Njöt av solnedgång och ett glas vin. Mittemot står den gamla ladan, endast några meter från huset där jag bor. Plötsligen dök denna Frk Skata upp från ingenstans, satte sig lite k(r)axigt på taknocken och sjöng några falska toner.
Jag iakttog henne samtidigt som jag sipprade på det vita bubbelvinet och inväntade med spänning på vad som skulle ske härnäst Jag såg på henne att hon var ute efter något men förstod inte riktigt vad. Så jag frågade henne helt sonika. (Man gör sånt när man druckit lite Cava).
I samma ögonblick som frågan var ställd, halkade Frk Skata på kanten av taknocken och råkade slå ner arslet direkt på plåten och kanade sedan hela vägen ner tills taket tog slut, varpå hon "stillastående" i luften flaxade i panik! Hennes ögon stod ut som råttpittar och falsksången hon tidigare påbörjat hade nu nått sin absolut värsta refräng man kan tänka sig! Den synen glömmer jag aldrig =)

Jag kunde ingen annan råd än att låta skrattet brista och eka mellan husväggarna! Jag fullständigt tjöt rakt ut och förmådde inte hejda mitt spontana skrattanfall som aldrig tycktes vilja sina.
Frk Skata fick ordning på vingarna och började febrilt flyga runt mig på balkongen där jag satt..full i skratt =)
Den utskällningen gick inte av för hackor! Hon skrek och skällde som en hund, vilket spädde på det humoristiska än mer då hon ju faktiskt lät som en gammal kärring i värsta vredesutbrottet.
Kort därefter flög hon mot den stora lönnen vi har intill gården, ett av skat-gängets hem där dom huserar som oftast. Det tog inte mer än trettio sekunder innan jag hade hela gården full av hennes polare, som i kör kraxade och skränade med blicken mot en cava-sörplande blondin på balkongen!
Dom skällde ut mig efter noter, om än något knasiga sådana men dom gjorde det, från djupet av deras skat-hjärtan! Jag kunde riktigt höra hur den olycksdrabbade skrek ut nåt i stil med:

Skratta, du kärring! Men vi har nog sett dig ramla på arslet många gånger när du varit ute på dina fylleturnéer!! Kra Kra Kra Kra!!

Det slutade med att jag motvilligt fick gå in och stänga balkongdörren bakom mig. Snacka om Girlpower!!
Jag höll mig på min kant resterande tid av kvällen, vill jag minnas  =) Vi har fortfarande våra kontroverser, vi skator emellan men på något sätt håller vi också ihop.
Vi har samma sjuka humor, för att inte tala om samma temperament!

Det är inte konstigt att man trivs och känner sig hemma här. Förmodligen känner Frk Skata likadant.
Vad jag nu undrar är om hon frivilligt åkte kana på taket idag, eller om hon råkade halka av taket igen!
Det var nog en jäkla tur att jag inte var hemma ;-)
Kra kra kra ;-)

Berörd till tårar och påmind om det vackraste.

Det finns vissa bloggar jag följer mer än andra. Inredning står som nummer ett på intresselistan och visst hämtar jag både idéer och inspiration från en del av dessa.
Men jag är också en melankolisk och sentimental människa, intresserad av allt som berör på djupet av mitt hjärta, inte minst andra människors livsöden som känslomässigt och insiktsfullt väcker mitt förstånd.

För ett antal år sedan, när jag jobbade på Sveriges Radio, hade jag förmånen att få träffa en lång rad av artister och skådespelare som jag i uppriktigt intresse intervjuade. En del möten etsade sig lite extra i hjärtat och finns kvar i minnet för alltid. Sen finns det också möten med en del artister man gärna glömmer.
Ett gäng som jag vill minnas omtalades som att vara lite svårintervjuade med divalater som skulle få en reporter att vilja byta yrke, var enligt ryktesvägen Mando Diao.
Med min självkänsla och totala avsaknad av nervositet tog jag mig tveklöst an det här gänget när man var hemma på semester under en omfattande världsturné. Men jag var beredd på ett tufft jobb.. Förgäves!
Sällan har jag haft så kul under en intervju!

Inte så långt där efter kom Sugarplum Fairy att få sitt stora genombrott och deras musik spelades till min glädje ofta i "Centralen" där jag huserade som programledare. Även fredagseftermiddagarna kom att falla på min lott och dessa sändningar skulle i huvudsak innehålla allt av nöje och musik. Jag bjöd in Sugarplum Fairy på ett besök i studion där jag antar att man förväntade sig en helt vanlig intervju. Så blev det inte.
Jag valde istället att låta medlemmarna tävla mot varann i Dansbandskunskap!
Helt enkelt för att komma ifrån alla vanliga frågor och göra något kul och annorlunda =) Det visade sig vara ett lyckat val.

Med humor och inlevelse tävlades det i att kunna dansband och deras låtar, att sjunga med i refränger man kunde och det var häpnadsväckande att samtliga grabbar var ena jävlar på både Vikingarna och Thorleifs!
Att bjuda på sig själva ingick på något sätt i deras sätt att vara. omedvetna om det eller ej. Dom kom sedermera att bli några av mina favoriter vad gäller intervjuobjekt och studiogäster.

Jag lyssnar och njuter av båda dessa band fortfarande. Jag bläddrar gärna i minnesarkivet och ler stort. Däremot falnar glöden och mitt leende något, efter vetskapen om en av medlemmarnas Livsöde.
Denne unge gentleman Christian Gidlund, som efter en längre tids sjukdom fått sin dödsdom.

Trummis i Sugarplum Fairy, en taktfull herre i dubbel bemärkelse som jag minns från våra möten som en klok och humoristisk man. Som sjöng "Till mitt eget Blue Hawaii" för kung och fosterland. Och som ville förlänga intervjutiden för att få sjunga fler dansbandslåtar i tävlingssyfte =)
Alla killarna i bandet utstrålade trygghet och humor. Sköna killar.

Jag önskar att jag då hade vetat att Christian faktiskt är journalist. Att han också är en jävel på att skriva med formuleringar och en känsla som för en till Sanning och Kärlek när den är som naknast.
Idag följer jag honom i hans tankar och skrivna ord som landar i hjärtat för att stanna för evigt, inför den orättvisa död som väntar honom, i slutskedet av hans cancer.
Hans sätt att beröra och påminna om det Vackraste vi har är oslagbart och jag är innerligt tacksam för varje inlägg han skriver. Hans inlägg kommer även att komma ut i bokform under kommande vår.

Av hela mitt hjärta kan jag rekommendera Dig att följa Christian på ikroppenmin.blogspot.se
Så att Du på så sätt förstår att Livet är det Vackraste och mest sköra vi har...
Själv kan jag i bakgrunden höra "Mitt eget Blue Hawaii" när jag läser hans känslosamma rader..

Jag är en Jungfru som viker ut mig!

Astrologi fascinerar. Astrologi är märkligt. Astrologi kan ignoreras. Astrologi kan stämma. Det inser jag nu.

Följande atrologiska beskrivning av mig som Jungfru är hämtat från astroguide.se samt astrologi.nu

Jungfrun är ett snårigt stjärntecken med sidor av både intellektualism och materialism. Människor med solen i Jungfrun är över lag en svårlirkad samling, med sinne för detaljer och tveksamhet inför förändring - inte ovilja direkt, men ett ordentligt mått betänk­samhet. De litar inte på sådant som sker plötsligt, utan ser det som en grundlag att var sak ska ta sin tid.

Jungfruns sinne för detaljernas betydelse, och hennes energi för tålamodskrävande petimeterarbete gör Jungfrun värdefull när det gäller att realisera såväl stora som små planer. Jungfrun visar stor flit och arbetsvilja.

Detta är den sävliga arbetarens dekad i Jungfrun. Den som får allt uträttat, hur knepigt det än kan vara, hur omfattande det än är - men i sinom tid. Det går sällan fort, men det blir bra gjort. Med sävlig säkerhet och kompetens benar den fasta Jungfrun upp varje svårighet och löser sedermera den mest gordiska av knutar. Status quo är idealet, vardag, vanor och rutin. Det välkända, var­aktiga är hennes hemmaplan och grund till hennes trivsel. Den som har solen i denna del av Jungfrun framför sin kritik sansat men är ändå omed­görlig. Varje åsikt står hon oändligt fast vid, men brukar ha resonerat länge innan hon nådde den. Områden där hon inte känner sig viss vägrar hon att uttala sig om.
Den fasta Jungfrun är vansinnigt metodisk i allt hon företar sig, och arbetet är centrum i hennes liv - ett arbete hon sällan byter eller avviker ifrån. Livet är för henne den sega marschen av träget arbete från vagga till grav. Den som har solen i denna del av Jungfrun axlar villigt sina bördor och följer de strängaste discipliner utan svårighet. Man ser inte mycket av hennes självförverkligande eller utlevnad men hon är trygg i vissheten om att minsann dra sitt strå till stacken, och känner närmast ett förakt för människor som inte lika ihärdigt uppfyller sina plikter.

Förhållandet till fadern är aningen bistert, även om de mestadels är överens. De lever båda efter ganska stränga regler i sitt förhållande, där inte så mycket händer av känsloutbrott eller förändring. De umgås i avspända former genom att utföra gemensamma enkla sysslor. Man får känslan av att de känt varandra i tusen år. De är väl medvetna om varandras brister och grinar illa åt dem, men är inte alltför högröstade i sin kritik.

Jungfrun är en plikttrogen arbetsmyra som får mycket uträttat i det tysta. Den som är präglad av detta strävsamma tecken har en tendens att ta på sig mer arbetsuppgifter än nödvändigt. En väl inbokad agenda och en fulltecknad vardag hör till bilden.

Jungfrun eftersträvar renhet, både till kropp och själ. Ett välstädat hem med bra förvaringsmöjligheter är viktigt för Jungfruns välbefinnande. God framförhållning är naturligt för denna praktiska karaktär. Inga detaljer lämnas åt slumpen. Pålitlighet och ansvarskänsla hör tecknet till. En Jungfru kan man lita på. En resurs i både arbetslivet och hemmet, som utför sina uppgifter med största noggrannhet.

Jungfrun är trots ett reserverat yttre mycket känslig och de oroar sig ofta för att inte duga vilket gör att jungfrun behöver mycket stöd och uppmuntran från omgivningen. Jungfrun är en sann vän som gärna ställer upp för andra och bakom jungfruns ibland kalla fasad döljer sig ett stort och medkännande hjärta. Jungfrun tror sig gärna veta vad som är bäst för människor i omgivningen något som gör att vissa kan uppfatta jungfrun som intolerant när jungfrun egentligen bara är omtänksam och vill hjälpa. 

Jungfrun har känsla för stil och de lägger mycket tid på hur både deras hem och de själva ser ut. Jungfrun ser därför ofta mycket bra ut och är alltid lika fräsch och välklädd. .

Tomten rockar och resten glittrar

Mellandagar är bra dagar om man noggrant planerar för absolut ingenting!
Det är lite av ett konststycke att tillåta sig att bara vara. Vilket inte alls är så bara. Men jag tror bestämt vi lyckats i detta hus. Det som tidigare varit tre små grymtande grisar är nu tre zombies som låter det vara så.
Och en tomte som rockar fett ;-)

Kul med en tomte som fyller en praktisk funktion också =) Hörlursställ för oss. Rock'n'roll för honom!

I övrigt låter jag mellandagarna pyntas lite i silverstänk. Snart är 2012 till ända..

Ännu så länge råder fortfarande vinterkänsla i hemmet. Det röda påminner oss om Kärleken. Det glittriga inför det nya året ger en hint om kommande vår. Det dröjer inte så länge innan vi är där ;-)

En pastellklick för kommande tider! Men i detta nu ber tomten om Rolling Stones i sina lurar.
Det är ett Nu jag gillar och är tacksam över ;-)

Nyårslöften är för amatörer!

När man äntligen vant sig vid att pusta ut efter intensiva juldagar är det dags att vänja sig vid tanken på ett nytt år. Tiden av mystik som komma skall och som av någon underlig anledning oftast ses som en slags nystart på Livet. Det är en massa märkliga löften som ska infrias så som viktnedgångar, löneförhöjningar, sluta-röka-måsten, börja motionera-prylen, påfyllnad av tålamod, nya tag och tankar, roligheter som aldrig ville ge sig till känna föregående år och självklart ska också de stora framgångarna ta plats för resten av 2013!

Det var länge sen jag gav upp alla nyårslöften. Det är för amatörer! Löften ska man kunna avge när som helst, utan några svårigheter att infria och/eller hålla.
Varför måste datumet 31:a december stå som nån slags självklarhet vad gäller förändringar och självrannsakan?!
Kanske ligger problemet just där i, att vi dumstrutar intalar oss att en ny tidsera står för allt nytt och positivt när det i själva verket är vi själva som bestämmer när, hur och var!
Det är att jämföra med gammalt skrock som vi ju tveklöst avfärdar som idel dumheter, samtidigt som vi spottar tre gånger när en svart katt går över vägen, undviker att gå under stegar, tar bort nycklar från bordet i hopp om fortsatt tur och undviker krossade speglar som enligt gamla sägner innebär sju års olycka.

Innerst inne påpekar det sunda förnuftet mer än gärna att det är på låtsas. Att ingenting av det vi gör faktiskt påverkar vårt Liv. Precis som vi innerst inne tänker om våra Nyårslöften.
Men det är väl antagligen någon slags magi över just Nyårslöften. Ett behov och ett hopp gör sig gällande där vår önskan är att Livet ska gestalta sig precis så som vi önskar.
Men varför skulle vi hålla dessa bättre från den sista december än jämförelsevis med den 15:e juli?!?
Eller varför skulle det inte fungera ännu bättre om man ställde in sig på en viss vecka för att därmed undvika pressen som slutligen blir för stor. Rom byggdes inte på en dag.
Många nyårslöften förblir ouppnådda och bryts ganska snart efter att de fattats.
Något vi sällan ägnar en tanke åt i vår entusiasm inför förändringar vi vill göra, är att det oftast finns hinder på vägen, när vi ställer in oss på förändring.. Inte minst kräver det både tid och fokusering.

Om man googlar på ordet Nyårslöften får man upp över en halv miljon träffar. Ett ord som ofta förekommer på bloggar, som t.ex. denna =)
I en faktaruta jag hittade, redovisades vad svenska folket lovade inför det nya året. 10 procent lovade att röra mer på sig, 8 procent att gå ner i vikt, 5 procent att uppskatta livet mer, 3 procent att sluta röka, 2 procent att prioritera jobbet, 2 procent att prioritera familjen....
45 procent avgav inget nyårslöfte alls! Jag är en av de sist nämnda.
Besvikelsen blir för påtaglig vid ett eventuellt misslyckande, vilket det ju skamfullt blir inför en omgivning man så gärna skryter om sina löften inför.
Jag har visserligen en och annan plan för 2013 men löftena avgavs någon gång i somras och har därmed redan påbörjats. So far so good!

Statistik visar att 80% kommer att bryta sina Nyårslöften och hälften av dessa är fullt medvetna om det!
Det verkar rätt korkat, i ordets rätta bemärkelse ;-)

Själv hoppar jag över allt vad amatörsysslor innebär och låter Livet ta med mig dit det vill. Självklarheter så som Omtanke, Kärlek och Respekt fick jag lära mig redan som liten, och det enda löftet jag tveklöst kan avge och hålla, är att jag bär med mig det genom hela Livet.

Välkommen 2013! Jag ser fram emot vad Du gör med mig ;-)

Jag är vaken..för att jag kan!

Hönan tycktes vakna lite före tuppen denna morgon. För ovanlighetens skull, bör tilläggas. Det är sällsynt att min kropp och hjärna vill befatta sig med tidiga morgontimmar som snarare upplevs som nattetid och en naturlig del av dygnet att sova på. 06:20 visar en klocka som kan översättas till klockan tjugo över sex på natten, helt enkelt!
Jag tror ärligt talat inte att människan är gjord för att gå upp när mörkret fortfarande råder. Det är inte meningen att man ska tvinga en stackars halvslut kropp att motvilligt acklimatisera sig med en omvärld bestående av ringande klockor, kalla badrum och osande brödrostar.
I de fall de sker ska det vara på frivillig basis där valmöjligheter finns, antingen till fortsatt grisande i en skön säng eller till ett lyxliv i största allmänhet.
Det är den enda fördelen med att vara hemma. Jag behöver inte, jag måste inte klä på mig stickiga strumpbyxor, kladda eyeliner på ögonlocken och skrapa bilrutor i en kvart ute i kylan.

Men idag är jag vaken! Trots att jag lever utan måsten för tillfället. För att jag kan... För att jag har lust!
Det är en frihet icke att jämföra med något annat. Lyx i mini-format!
Kaffet är urdrucket, snart dags för en kanna till. Vörtbrödet är snart slut. Snart kanske jag också är det. Snart kanske jag somnar om.
För att jag kan!
Idag är allt frivilligt.. utom för Tuppen som snart lär bli väckt av en kacklande höna ;-) 

Lite krångel gör Livet värt att Leva!

Det bästa med Julen må vara själva Julafton för barnen, som med tindrande ögon och iver vill öppna paket i långa rader. För mig är det de efterföljande dagarna när man lite smått snopet kan konstatera att det hela är över! Jahapp! Å nu då?!?
Här har man laddat med energi, julklappar, långbord, klänning och ett gott humör i veckor och så är det plötsligen över och förbi och passé i all hast!
Var det inte mer än så.. tänker man där man står mer rundmagad än vanligt och rapar ut både julmustens kolsyra och senapsstank.

Men det är när jag konstaterat att sanningen är just sådan som jag tar förnuftet till fånga och verkligen njuter av tillbakalutande i det skick jag för tillfället råkar befinna mig i.
Osminkad, naturlig look med knullrufs i hår och säckiga mysbrallor med Gällivarehäng..där är jag i mitt rätta element! Då är jag bara jag med all rätt. Det  Grisas och grymtas framför välfyllda godisskålar och resterna från julbordet som åker fram på silverbricka. Klockorna får gå som dom vill liksom ljuset och mörkret!
Det är dyrbara sekunder, minuter och timmar i Livet som är till för att avnjutas likt en Drottning.

Det är i stunder som dessa alla lustar vaknar till Liv och ger sig till känna genom planer för kommande Framtid. Ni vet, den där tiden som ligger så nära inpå hela tiden. Men också den som ligger något längre bort. Jag smider planer för min ikväll. Små drömmar att förverkliga, drömmar som inte på något vis behöver vara ouppnåeliga, bara lite smått krångliga att genomföra.
Men lite krångel ska inte sätta några käppar i mitt Framtidshjul! Inte den här gången.
I detta nu det beslutsamhet som gäller. Den har legat där länge i periferin och väntat på att få bli nyttjad. 2013 är ett bra nyttjande-år! Det känns i hela min godisfyllda kropp =)
En insikt eller två följer med i glufsandet ikväll.
Eller förresten..jag sväljer nog många till ända fram till nyår ;-)

Jordens Undergång i mitt sovrum!!

Den fantastiska julaftonen till trots, fick jag uppleva mardrömmar utan dess like under den gångna natten!
Ett flertal gånger vaknade jag panikslagen och kallsvettig, fullt koncentrerad på att hitta den lugna Verkligheten och därmed får ett hårt bultande hjärta att finna ro.
Samma dröm återkom flera gånger och jag vaknade med ett ryck och ett gäng frågetecken ett oräkneligt antal gånger, lika irriterad och frustrerad vid varje uppvaknande.

Till slut gav jag upp. Jag vågade inte somna igen. Vem vill ha en upplevelse av total sorg och förnedring mitt i den sköna julnatten?! En dröm vars handling utgick ifrån att ta allt det viktiga ifrån mig, den sociala grunden i Livet, det viktigaste jag har så fort jag slagit upp mina blå!
Det viktigaste för att få en vardag att fungera med allt vad det bär med sig. En Kärlek djupt etsad i hjärta och själ som göder självkänsla och mod!

Nu vet jag hur det är att förlora det där livsnödvändiga andningshålet där omgivningen alltid finns vid ens sida och i stor beundran uppskattar det man tänker, säger och gör.
En bekräftelse på att man verkligen finns och där det efterlysta människovärdet skänks hela universums spotlights, himlastjärnor och stående ovationer.

Plötsligt hade allt det där eliminerats från vår Jord!
Det fanns inte kvar och människor irrade maniskt omkring och sökte förtvivlat svar på hur vardagen någonsin skulle kunna bli sig lik igen! Det uppstod en panik omöjlig att hantera, den bidrog snarare till vansinne och egoism där underminerat självförtroende omvandlades till rent hat och bekräftelsebehovet hos varje individ växte sig till  mörka moln som omsvepte en Värld i fruktan.

Vem skulle nu kunna se oss, höra oss, tycka om oss och framför allt: vem skulle nu se till att måla vår Värld i vackra, gnistrande färger hämtade från Fantasins ljuvligaste palett?!?
Folkets uppgivenhet blev till slut ett faktum i den värsta farhågan:
Det är detta som är Jorden undergång!

Det var precis här jag vaknade upp! Med täcket ihopvirat nere vid fotändan, svetten lackandes i pannan, hackande tänder och bultande hjärta.
Jag kunde för allt i Världen inte låta frågan vara obesvarad i detta vakna och galna tillstånd. Jag såg mig tvungen att verkligen kontrollera att det varit en dröm. Att Verkligheten fanns kvar och därmed ge lugnet en plats i min neurotiska natt.
Med rufs i hår och yrsel i huvud kastade jag mig ut i rummet intill, startade upp datorn och inväntade otåligt på att få lugnet till mig. Fanns tryggheten i vår Värld kvar??
Jag loggade in och kunde i en efterlängtad lättnad äntligen pusta ut!

Det hade inte eliminerats från vår Värld! Tack Gode Gud!
Facebook är kvar!!  ;-)

 

God Jul, Kära Du

Äntligen kom den med snö, lagom kyla och en härlig Kärlek. Julaftonen!
Den började bra med lagom lång sovmorgon vilket vanligtvis är ganska så förbjudet i detta hus på Julaftons morgon, men då uppesittarkvällen blev väldigt härligt lång och sen tillät vi oss att vila ut detta år ;-)

Klingande julmusik med Dean Martin, en gröt på spisen som vidbrändes då alla slogs om att skriva God Jul på Facebook, någon hade glömt att handla sista julklappen och falsksången stod som spön i backen tills alla brast ut i gemensamt skratt!
Det har varit och är fortfarande en fantastisk julafton 2012 med nära och kära som alla bidrar till sann gemenskap. Gåvorna har samlats i drivor, inte enbart materiella utan också kärleksfulla sådana man gärna förvarar i det goda minnet.
Alla paket är öppnade och alla ler av en dag som varit helt och hållet lyckad.

En del av gänget samlat framför Tv:n efter det goda Julbordet. Tomten står och håller koll i bakgrunden.

En dotter och en svärson som inte kan leva mer än högst 4 cm ifrån varandra. Tomten suckar lite..

Sonen och svärdottern fick i uppdrag att öppna varsitt paket samtidigt. Det tog ca 28 sekunder och sen..

..blev båda glada för innehållet. En varsin tröja med en Kärleksförklaring till varandra. Det är bra med en mamma som tänker till lite ibland ;-)

Ju senare kvällen blir desto suddigare ser man ;-) Men allt annat känns klart som korvspad! Att få vara sig själv i all galenskap med människor man känner och älskar.
Nu när kvällen anlänt, tomten åkt iväg med sina renar och julklapparna är öppnade så återstår bara att låta gåvorna komma till sin användning. 
Här har Robert Gustavsson, Zlatan Ibrahimovic, Daniel Craig, Pierce Brosnan och Magnus Uggla huserat!

Magnus Uggla håller full koll på Herr Gustavsson! Än så länge. Ho ho ho..

Brosnan & Craig var hit tidigare och smög in lite gåvor i form av deo och parfym i begränsad upplaga till sonen som överraskat och glatt såg till att dofta gentleman och agent resten av dagen ;-)

Å dom här grabbarna är mina, allihop! Men jag går bara och lägger mig med en i taget.. ja, böckerna alltså!

Aldrig har Uggla varit så lugn och timid som han varit idag. Han har hittat sin plats i sovrummet nu. Han letar väl efter någon att göka med, kanske ;-)

Fina paket med vackert innehåll glädje och förnöjer en tid framöver.
Hoppas din Julafton varit och fortfarande är till glädje.
God Fortsättning!