Blått, vitt och kallt. Svensk vinter när den är som är bäst.
Jag trotsade kyla med allt som går att få på sig, tog ett djupt andetag och gav mig ut i den vitgnistrande Världen. Det är skönt att bara gå. Skingra tankar och låta fötterna styra färden dit de vill.
Ett spår i snön fick mig att undermedvetet vilja höja mig till högre skyar.
Jag tror jag är kvar där än =)
Det skulle vara skönt att uppleva Livet på pinne! Och kvittra loss i fåglarnas refräng. Jag provade. Tog ton. Dom såg mest förvirrade ut! Men jag antog att sången var godkänd då dom stillsamt satt kvar och iakttog =)
Vi turades om. Fåglarna tog över. Det var lika bra. Det kom folk som såg
ännu mer förvirrade ut! =)
Jag låtsades som ingenting, log till de små Liven i trädet och gick hem till värmande kamin.
Det räcker så..
Jag har fått min dos av att vara i det blå ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar