En vardagshjälte med Greider-frisyr!

Ännu en härligt späckad dag där man, så här strax innan kvällstid, bekvämt kan konstatera sin belåtenhet över det man utfört. Med framgång dessutom. Det är bra med dagar av det slaget.
Nyttigt för den mentala hälsan ;-)

Utöver möten med Livs Levande Änglar, har här också inventerats i skåp & lådor innehållande gammalt skräp som hängt med sedan allt för lång tid tillbaka. En nödvändig utrensning, helt enkelt. Praktiska och lite smått tråkiga sysslor som ändå bidrar till något positivt i slutänden. Bort med allt gammalt för plats och utrymme till något mer behövlig och inte minst, för andrum.

Med skiten utrensat och klart intog jag känslan av frihet och tillfreds gick så ut i Världen för andra rätt alldagliga sysslor. Tanken som slog mig, när allt var klart och utfört var att jag kände mig 10 kg lättare! Nu var det inte endast tanken som skulle komma att slå mig!
Moder Jord var onekligen osandad idag, varför jag helt plötsligt och oväntat halkade på trottoaren och landade på arslet!
Där satt jag, som en Kokosboll och såg förmodligen rätt överraskad och förvirrad ut! Det var ingen större folksamling precis där jag befann mig, men några storögda, undrande människor såg mig på håll när jag föll som en fura.
Jag gjorde mig aldrig illa =) Men man blir tveklöst både förvånad och generad på samma gång. Några sekunder hann passera, några tankar likaså: Shit! Var det nån som såg mig?
Det var det....

På gatan passerade bilar medan jag varsamt emottog signalen från hjärnkontoret:  
Du kanske borde resa dig nu?!?
I samma stund jag skulle utföra ordern, ser jag underredet på en lastbil av Scaniamodell. Den stannade mitt i vägen, mitt i en korsning, mitt på ljusa dagen och precis mitt emot Mitti i Leksand!
De bakomvarande bilisterna fick snällt och tålmodigt stanna och vänta. För ut kliver en gentleman, iklädd blåställ och med en frisyr som förmodligen inspirerats av Göran Greider. Motorn står på tomgång, ingen fattar någonting. Vad gör han?!?

Jo, se han klev ur sin lastbil, gick fram till kokosbollen på trottoaren, hjälpte henne upp och frågade om allt var ok!!! =)
Tänk! Att när Moder Jord är osandad och hal som en ål, kan man bli räddad av en slipad diamant med släp!
Fantastiska medmänniskor. Jag är lyckligt lottad som får träffa dessa varelser när jag minst anar det.
Att trafikanterna runt omkring tutade och viftade bekom inte denne herre, som hellre ville hjälpa en gammal dam upp på fötter igen, hahaha =)

Det är sann vardagslycka, tur i oturen, något ont som för något med sig. En Verklighet som jag gärna vill uppleva mer av, fast möjligen under mindre smärtfria förhållanden ;-) Det blev som en liten bekräftelse på att man på något sätt, alltid kommer upp igen.

Allt gick bra. Jag tackade för hjälp och sann omtänksamhet, och "Greider" återtog sin plats i förarhytten med en glad vinkning och ett stort farväl =)
Det är dagar som dessa jag mer än gärna kallar mig Kokosboll... på en promenad för Livet ;-)