När klockan nu har vridits tillbaka en timme, och mörkret landar lite tidigare, är det skön stämning med gröna stearinljus som gäller. De gröna accenterna är kvar tillsvidare. Snart byts de gröna detaljerna ut mot röda. Och i ärlighetens namn börjar jag faktiskt längta lite efter juleljusen som lyser upp i vintermörka fönster. Men jag får lägga band på mig ett tag till.
Däremot har jag röjt och sorterat i den lilla arbetsvrån. Och försett hörnan med ny och strålande belysning över skrivbordet.
Jag införskaffade en vanlig ampel-krok som jag skruvade upp på väggen, vilken jag sedan virade upp lampsladden på. Det är en svartvit s.k. strykjärnssladd med en skärm som på dagtid ser silver/kromfärgad ut, men som faktiskt är genomskinlig när det blir mörkt. Då ser man den vackra trådlampan som lyser igenom skärmen. Jag hade ingen som helst aning om det vid själva inköpet. Det kom som en glad överraskning när jag tände lampan samma kväll. Försedd med dimmer blir arbetshörnan en trivsam vrå att jobba i.
Jag är aldrig heller riktigt ensam när krönikor skrivs i skymningens timme. Monroe, Cosmo och Brad Pitt finns alltid vid min sida. Det blir man inte direkt ledsen av. Man känner sig snarare rik och omsvärmad under lampans varma sken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar