Ett levande ljus i mörkret

Ser du mig?

Många bollar i luften denna och kväll. Blev inbjuden till tjejkväll men fick avböja då jag lovat sonen att ställa upp som lite av mini-lyxchaufför som öppnar bakdörrren och bugar vid varje avstigning. Det har hittills blivit godkänt, som väl är. Oktobermörkret regerar i detta nu, gatorna ligger blanka efter regnskurar, bilens rutor är immiga och gatans lyktor speglar det orangefärgade ljuset i mina ögon.
Längs vägen möter vi åtskilliga hockeyfans som just denna kväll ser aningen molokna ut. Besvikna över kvällens förlust men ändå finns där en liten glimt i ögonvrån som avslöjar viljan att bjuda in till festligheter ute på krogar och barer. Det är party vare sig man vinner eller förlorar.
Där på trottoaren går ett gäng blondiner i höga klackar, trotsar höstkyla i korta kjolar, fnissande och smått ostadiga. På parkeringen mitt emot sjunger ett gäng grabbar i en väldigt konstig och ovanlig stämsång, iklädda Lif-tröjor där refrängen tycks handla om motståndarlaget som just tagit hem segern. Texten är dock ej i positiv anda. Det är kö till en av krogarna och vakternas självlysande gula västar dominerar längst framme vid entrén. På insidan sitter folk till bords, uppklädda och leende, vid baren står hårt sminkade damer och sipprar på ett glas vitt. Jag blir varm inombords när jag från bilen iakttar och betraktar det festliga folket. Jag kan förnimma den där härliga känslan av gemenskap, konversationer i vag berusning och musik som väcker minnen och lustar, där var och en får en dos av uppmärksamhet.

Ett levande ljus i mörkret

Jag fortsätter mina små bilturer i den mörka kvällen, mot sonens mål och äventyr, lämnar därmed tätort, belysning och vackert prydda fontäner. Längs den mörka vägen tar vi motvilligt del av en becksvart omgivning när plötsligen ett intensivt blått sken lyser upp, ett sken som signalerar polis och ett uns av obehag.
Jag bromsar in, hjärtat slår några extra slag och i tankarna rullar en dramatisk film av olycka upp. Jag vinkas förbi av en respektingivande konstapel och inser i samma stund att min tankefilm stämmer överens med Verkligheten, den dystra i detta fall. En gångtrafikant fick inte den uppmärksamhet som de på krogen lyckats dra till sig. En gångtrafikant blev påkörd och fick inte den bekräftelse av godhet människan så ofta söker.
En gångtrafikant, en levande själ på väg någonstans fick sin promenad avbruten och med ett icke lycklig slut.
Kanske trodde han i sitt stilla sinne att hans aura var tillräckligt stark för att göra sig synlig, kanske tänkte han inte alls. Jag befarar det sist nämnda. Jag befarar att han inte är ensam.
Barnen i mitt baksäte fick av både rädsla och kärlek en befogad förmaning av undertecknad. Att synas betyder inte i alla sammanhang att man ska vara vacker, rolig eller märkvärdig.
Vill Du bli bekräftad, sedd och uppmärksammad i ett livs levande tillstånd?
Använd en reflex, och bli därmed det levande ljus i mörkret du är avsedd att vara.

En livförsäkring