Man upphör aldrig att förvånas. Över hur den vuxna människan förvägrar sitt sunda förnuft att inta sin förmodat sönderrostade hjärnbalk. Det ska vräkas ur sig floskler och dumheter på långa, löpande band som om det vore en självklarhet i denna snurriga värld.
Under min uppväxt (låg- och mellanstadiet) blev jag utsatt för mobbing för att jag var väldigt smal och liten. Vid 7 års ålder såg jag närmast ut som en fyraåring i min lilla kropp. Jag fick smeknamn som Benranglet och Digerdöden. Det kan tyckas lindrigt, men faktum är att jag bytte skola ett flertal ggr under årens lopp för att komma ifrån denna terror, som bl.a. bidrog till ett liv som sängvätare i många år. Än idag fightas jag med känslor som etsat sig fast från dessa år.
Därför blir jag uppriktigt ledsen och förbannad när människor i vuxen ålder i dag, kan komma med sådana kommentarer som att jag minsann gått upp i vikt och inte alls är lika "smärt" som förr! Hur går detta ihop? Om jag var "smärt" då, varför var jag Digerdöden då? Är jag mindre värd i dag för att jag har lagt på mig ett antal kilon? Människor kan vara riktiga assholes, också i vuxen ålder. Mitt försvar idag är som tur är något annorlunda. Idag går jag inte hem och kissar ner sängen. Idag pissar jag på de som inte använder sitt sunda förnuft. Och jag gör det gärna och länge, för den här blåsan har med åren blivit in i helvete stor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar