Det är ju något visst med fredagar. Dagar som på något sätt förmedlar känslan av total frihet. Åtminstone om man är lyckligt lottad och har ett jobb.
Med en erfarenhet av ofrivillig arbetslöshet, som sitter etsat i minnesbalken, är det på sin plats att låta ödmjukhet liksom tacksamhet att råda.
För ett par år sedan var det måndag varje dag. Eller tisdag. Jag vet inte riktigt. Alla dagar var likadana. Lika tomma och meningslösa.
Nu har jag haft glädjen att jobba i över ett års tid, och får där igenom en längtan tillbaka till fredagar igen. Inte för att jobbet på något sätt är tråkigt. Snarare för att jag numera vet och känner skillnader på dagar. För att de är meningsfulla och ger mig ett värdigt liv.
Fredagslandet är en slags återhämtningsplats, nödvändig för att uppskatta det man utfört under den gångna veckan. Att få stanna upp och faktiskt känna att man tillfört något av vikt i vardagen väger tungt i livet. Jag är någon. Och betyder något. Jag blir sedd. Hörd. Och framför allt får jag in en lön på kontot.
Ikväll intar jag köket och fredagslivet i mitt kök. Tacos och Tv. Det är ett fredagsland om något. Här ska jag sitta och vara tacksam och sköntrött på samma gång.
Snart är det äntligen måndag igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar