Efter en dag på jobbet under solen, begav jag mig som vanligt hem med matkassar, väskor och i gott sällskap med väninna. Väl innanför dörren togs skorna av, matkassarna placerades på köksbänken, och av gammal vana slängde jag nycklarna på bordet. Det skulle jag snart få ångra. Med besked.
Ett skrik ekade mellan väggarna och min chock blev så påtaglig att jag hoppade en halvmeter över golvet. Min väninna vrålade bryskt i panik, stirrade storögt på mig och likt ett livrädd litet barn utbrast hon: VAD GÖR DU?!?! Du kan väl inte lägga nycklarna på bordet, människa!!
Förvånat iakttog jag min hysteriska vän, och himlade med mina blå för att markera att jag stod helt oförstående. Ännu en skrockfull liten varelse som i stark övertygelse fått för sig att olyckan kommer att drabba oss. För ett par nycklar på ett bord!
Det är märkligt hur skrock kan inta människans förnuft med denna typ av tvångsbeteende. Personligen ställer jag mig frågande och med ett leende på läpparna. Vad skulle kunna hända om nycklar ligger på bordet? Eller om jag går under en stege? Vad man nu ska där att göra.
Jag har en annan kompis vars övertygelse flera gånger resulterat i ett intensivt spottande och fräsande, varje gång vi från bilen råkar se en svart katt passera gatan. Och varje gång hoppar jag till och undrar vad i hela friden det är frågan om. Det ingår tydligen i ett fridfullt Liv att utföra dessa konstiga riter, för att hålla olyckan borta! Det får mig onekligen att fundera över hur mitt Liv skulle ha tett sig om jag inte hade lagt nycklar på bordet under alla dessa år. Hur mycket godhet och tur har jag förlorat på denna tid?
Jag kanske hade varit en mycket lyckligare människa! Vunnit på trisslotter, varit lyckligt gift och bott i ett hus vid havet! Om jag hade valt bort nycklar på bordet kanske jag rent av hade mått mycket bättre mentalt och känslomässigt, levt som en prinsessa i fullständig harmoni!
Tänk om det är därför jag fått genomlida så många kriser i Livet?! För att jag i all min klantighet missbrukat min förvaring av nycklar. För att jag inte spottat tre gånger när jag sett en svart katt.
Tänk om…
Det mest frustrerande är att jag aldrig någonsin kommer att få veta. Men jag trivs rätt bra med mitt Liv som det är.
Solen skiner, fåglarna kvittrar och Livet tycks rulla på., trots att jag nu ”bordlagt” mina nycklar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar