Att svartmåla någon är inte att vara konstnär!

Det är med förundran jag betraktar en del människor, som medvetet och illvilligt sätter krokben för andra. Som i sin rädsla och oförmåga till rationellt agerande, inte klarar av annat än destruktivt beteende, som dessutom stjäl både tid och energi för de fredliga.
Jag är lyckligt lottad som inte omges av så många av dessa parasiter. Men ibland ploppar någon upp, som gubben i lådan, och påminner om deras existens.
Fördelen är att jag i detta läge ges tillfälle att uppdatera min integritet, att låta min naiva och godtrogna sida läggas på vila. Vid denna tid i Livet är man luttrad vad gäller märkliga och oförståndiga varelser, varför jag med tacksamhet kan använda mig av mitt ödmjukhets-konto.

Man blir sällan oberörd av elak behandling, även om det sunda förnuftet talar om att synden slutligen straffar sig själv. Att bli svartmålad av någon man personligen inte känner, medför känslan av chock och sorg på samma gång. Må hända skulle hämndlystnad här inta sin plats. Men jag betackar mig för sådant. Jag har varken tid eller energi. Det stals nämligen av någon med svart pensel.

Men jag har mitt ödmjukhets-konto att tillgå. Att vara snäll är skönt. Och befriande. Det skänker lust och kreativitet..att istället måla något vackert ;-)