Carpe Diem - överexponerat och trist!

I Leksandsbladet skriver jag denna vecka om orden ovan.

Om Du någon gång slagit i stortån så vet och kan du det outhärdliga tillstånd som uppstår, några sekunder av ett Liv utan syreupptag, man håller andan hårt och länge, biter ihop käkarna så hårt att både Karius & Baktus blir brutalt klämda till döds, man spärrar upp ögonen till råttpittar, fortfarande bedövad av  chock när man förbereder sig mentalt och förtvivlat på den smärta , som  man vet att man skall genomlida inom kort! CARPE DIEM!

När  det onda intagit sin stulna plats i den annars så lugna kroppen, är skriken oundvikliga, dunkandet i tån som sprider sig som en löpeld genom både kropp och själ, genererar i en ilska och frustration som dessvärre ej kan undgå närmaste omgivning. Hjärnan signalerar att du har full rätt till stridshumör och öppnar upp det fulaste och mest ingrodda ordförråd du äger. Nära och kära är inte värda vatten i denna stund, och må deras förstånd råda dessa att hålla både behörigt avstånd och käft!! CARPE DIEM! Detta genomlidande av en vidrig händelse som närmast är att jämföra med ett oförklarligt straff från ovan, som  om någon jury  förkunnat domen för ett brott man tidigare begått i sin okunskap och egoism  CARPE DIEM!När smärtan så småningom ger vika, när skriken lagt sig,  kommer så Livet tillbaka i sakta mak. Man masserar och blåser ,  ser sig omkring i ett väl inrett hem och upptäcker detaljerna man annars förbiser. Skyltar och väggord med märkliga budskap: CARPE DIEM! Den värsta stormen har lagt sig, men det blåser fortfarande kulingvindar som långsamt skall avta. Dessförinnan hinner min nyfikenhet bidra till frågan: Vem har kommit på det uttrycket?!?

CARPE DIEM! Två ord som  används i inredningssyfte, med ett budskap som förmodligen var menat som en slags devis att Leva efter. En påminnelse om att Nuet är det mest väsentliga. Två ord som  med tiden blivit överexponerade och därmed totalt intetsägande, endast vackra tack vare det snygga typsnittet! Med ond och ömmande tå kommer orden knappast till sin rätt. Varför har jag dessa ord? CARPE DIEM. Fånga Dagen. Gör det själv, tänker jag! Kan man få njuta och fånga dagar när man vill?! När det är meningen!

Man har väl annat att göra i sitt korta Liv än att läsa skyltar och tro att det ska hjälpa mot onda tår och allmänt påfrestande svackor! Tönterier som missat syftet och den goda gärningen. En bordskant som attackerade den norra delen av min fot gav mig denna insikt här om  dagen. Ovanför mitt köksfönster har jag  själv  satt upp finstilta ord, en replik hämtat ur Himlaspelet, ett budskap som jag placerar bland de vackraste:

"Det är trona, som allt skall bero på..."

Det är vackert, sant och passar  i mitt vita kök.  Ord. Överallt. Lever vi därefter?

Jag har plåstrat om mig nu. Gjort comeback till den smärtfria Världen med en packning full av  insikter, målarfärg och penslar. Jag ska radera och redigera idag! Följande kommer att stå på min vägg:

"Det är TÅRNA, som allt skall bero på..."