Middagen med Persbrandt blev repris

Året var 2004, jag var fortfarande anställd på SR och sände vid den tiden ett antal olika program med innehåll som krävde många och långa telefonsamtal för att få fatt i de artister och andra kända personer som lockade till stor lyssnarskara. En del var svåra att få tag på och jag minns att jag tog för givet att Mikael Persbrandt förmodligen skulle vara den mest komplicerade att övertala till intervju. Det här var under den mest hektiska perioden i hans liv. Han och Maria Bonnevie hade bruit med följden att media var galet på och runt honom hela tiden. Han spelade in en lång rad av Beck-filmer vid denna tid, parallellt med andra filmer så som Rånarna m.fl. Han var också aktuell i "Arbetarklassens sista hjältar" på Elverket i Sthlm där han spelade mot Börje Ahlstedt. Persbrandt förvägrade alla intervjuförfrågningar vid denna tid och just därför ville undertecknad lyckas, som en liten utmaning.
Filmen "Rånarna" hade sin premiär i Smedjebackens Folkets Hus där den digitala biosalongen skulle uppvisas med stolthet och huvudrollsinnehavaren själv kom till mångas glädje att närvara.
Jag for dit med bandare och förhoppning om en intervju, klev in i ett av rummen och presenterade mig för Herr Persbrandt. Idén var att få en lättsam intervju med frågor som ingen annan ställer, utan att inkräkta på hans privatliv. Jag ville också att han skulle välja musiken under detta entimmes långa program, för att få en mer personlig bild av honom.
Med managers och andra smörande nissar runt honom fick jag svaret att han endast ställde upp på att prata om den aktuella filmen som just visats. Den som jag f.ö. tyckte var helt ointressant. Jag blev uppriktigt förbannad och vägrade en intervju med honom av det slaget, gav honom mitt telefonnummer och bad honom ringa när han kommit på bättre tankar. Jag glömmer aldrig hans leende och reaktion: Ååh..en tuff dalkulla! I like... ;-)
Det dröjde inte länge innan första sms:et kom. Här började en kontakt som skulle komma att hålla i sig en period i mitt Liv. Jag vill beskriva honom som en enkel och rar man, motsatsen till Gunvald och inte heller den person som media framställt honom under årens lopp. Jag fick en inbjudan av honom till Sthlm och såg teaterföreställningen på Elverket. Därefter blev det restaurangbesök i sällskap med denne man som orädd och nonchalant gör och säger allt han känner för. Hans hund Vasko var också med, liggandes under bordet och sniffade mig mellan benen ett antal gånger varför jag frågade om han intagit husses roll ;-) 
Därmed bröts all is och följande intervju blev mer som ett galet samtal under en tid som försvann allt för fort, han ville nämligen fortsätta intervjun en timme till. Detta program blev något av det speciella slaget som ingen hört honom tidigare och det sändes i repris på lyssnarnas begäran ett flertal gånger.
Intervjun har redigerats rejält, materialet blev stort och de mest känsliga och personliga är bortklippt och sparat i mitt privata arkiv. Vi kom att hålla kontakten även efter denna inspelning. En kontakt som givit mig lärdomar och minnen för hela Livet.
När intervjun inleds sitter vi på en restaurang i Sthlm där det råder rökförbud, vilket Persbrandt fullständigt ignorerar och ingen i omgivningen tycks våga tillrättavisa honom. Han gör som han vill. När Du i intervjun hör mig säga att han bara går där ifrån, är det för att han går och fimpar av ciggen. Kan vara bra att veta =)
Det är kul att lyssna till det här samtalet. Då visste han inte att stora Hamilton-rollen väntade honom 7 år senare. Han var inställd på att han skulle vara fet och spela gamla kungar =)
Och kung är han ju fortfarande. Sonen hittade dessa länkar på nätet vi ett tidigare tillfälle. Ha en trevlig lyssning!   http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=233&artikel=393485