Det är en ovan och fantastisk känsla på en och samma gång; att kunna gå hem från ett jobb på lunchen! Det har jag inte gjort sedan mitten av 80-talet, då jag trallande gick den gena vägen till Radiostationen som var placerad i stadens Folkets Hus.
Därefter har pendling till jobbet varit ett måste, antingen med bil eller tåg.
Leksand-Falun på SR Dalarna-tiden och Leksand-Sthlm, under min period på nattradion.
Man vänjer sig vid tiden i bilen, som närmast blir till en rogivande stund med idékläckning och galet högt sjungande till bilstereons ljuva musik. Det är till fördel, när man har ett jobb som kräver en fullständigt fungerande kreativitet. Nackdelen är resorna på vägen hem, när man trött bara vill inta soffan snarast möjligt.
Idag gör min första arbetsdag på nya jobbet, Leksandsbladet vars redaktion bjuder in till både glädje och en längtan till det nya i en ljus Framtid! =)
Det går bra, det här. Det känns bra i hela hjärtat, huvudet och till och med i fingertopparna.
Det är lunch nu.
Det är konstigt. Det har jag inte heller haft på flera år! Hahaha =)
En sol gör oss sällskap denna dag. Den strålar ungefär lika mycket som jag. Vi gör bra affärer ihop, jag Solen. Den märkligt påtagliga kylan märker det väl.. den står nämligen storögt och tittar på nånstans där ute i periferin.
Det är Ljus & Värme som leder arbetsgruppen.
Det är en befrielse att få ingå i den.
Och att ha gångavstånd till jobbet... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar