Ursäkta mig, Reinfeldt.. Är Du ensamstående nu?

Så här ser jag ut!!

En helt vanlig, svensk medborgare av kvinnligt kön, yrkesverksam i 29 år av 45.

Den mesta av min tid i professionell anda har spenderats i mediebranschen och då främst i radio, både kommersiell och statlig sådan. Jag är med andra ord en av dom som bidrar till den så viktiga kulturella delen. Dvs den delen där man uppenbarligen inte behöver ha särskilt mycket kunskap! Åtminstone inte om man ska tro den nuvarande regeringens synsätt.

Tänk om man hade vetat det i början av sin karriär! Vad mycket enklare allt hade varit, vilket CV-löst liv man skulle haft!!

Överlag kan jag reagera på våra politiker som lovar så mycket men sällan håller något. Det har mindre betydelse vilket lag man röstar på, man blir missnöjd med vissa saker, glad och tacksam över andra.

Jag kan bara föra min egen talan, utifrån mina egna erfarenheter och jag anser personligen att det aldrig varit på så låg nivå vad gäller inställningen till arbetslösa, sjukskrivna, ensamstående föräldrar och pensionerade.

Visst gör nuvarande regering ett bra jobb på många sätt men det mest väsentliga, det ovan nämnda som rent politiskt verkar vara det mest besvärliga, där har man misslyckats totalt.

Här ger jag en kortfattat version ur mitt eget Liv, inte för att få medömkan på något sätt. Mer för att jag vet att jag inte är ensam om att bli behandlad som en nolla trots att man alltid gjort rätt för sig.

Jag blev nämligen själv arbetslös för fem år sen efter 11 år på samma företag. Jag kunde då aldrig tro att jag skulle vara utan jobb i fler år! Jag, runt 40 med vuxna barn och med arbetserfarenhet skulle väl lätt kunna komma tillbaka. Så blev det inte.. Jag började leva på A-kassan, som så många andra. Blev utstämplad, sprang på Arbetsförmedlingen som försökte förstå sig på de nya reglerna som regeringen precis landat med. Allt var kaos. Någon inkomst under denna förvirringens tid var det inte tal om, jag ringde soc, vilket i sig kändes som en förnedring, man får en tid, sitter o skäms, får vänta ett par veckor till, panta flaskor för att få en liter mjölk, söker jobb överallt men får ett konstant nej, soc. ringer och talar om att alla regler förändrats även där: några hundra kronor på kontot, efter med räkningar, ringer myndigheter för att slippa anmärkningar, hungrig o utmattad, söker fler jobb, hamnar i plötsligt i Fas 2, bättrar på sin fasad utåt, åren går, söker jobb igen, varje dag, gråter, blir förbannad, känner sig värdelös, gör nya tappra försök, söker jobb, ytterligare ett nej, på väg att ge upp, fas 3, söker igen, letar med ljus o lykta efter det positiva, ännu mer påbättring av fasad, lite puder och ett leende räcker, tänk om nån ser hur jag mår (!) fortsatt jagande efter ett normalt Liv med en inkomst som ger den självklara tryggheten, söker fler jobb och sen.. efter fyra år raseras ALLT!!!!

Sjukskriven! Inre stress, gå-in-i-väggen-symptom! Psykiskt slut och det förtar en även fysiskt har jag nu fått erfara. Jag visste inte ens att så många märkliga sjukdomar fanns!

Nu var det meningen att jag skulle tänka bort alla bekymmer, bli fri från elände och läkas genom att sjukskrivas och därmed återhämta mig. Hahaha =) Förlåt min ironiska framtoning men..

Jag fick jobba ännu mer! Läkare, intyg, Försäkringskassan, väntan på inkomst.. Ja, det var i stort sett samma kör som tidigare med undantaget att jag inte sökte jobb under denna tid.

Jag blev ännu mer sjuk. Ännu fattigare men fan så mycket bättre skådespelerska än många andra professionella sådana. Ibland förtjänar man en Oscar!

Jag vet inte hur men jag lyckades ta mig upp, sakta men säkert. Med viljestyrka, envishet och med en tro på förändring. Jag har inte tagit mig ur helt o hållet, ur denna känslomässigt brända vrå förknippat med ett eländes leverne. Men jag har förhoppningen om att göra det en dag.

Det handlar inte om att jag tycker synd om mig själv på något vis. Fördelen med detta i Livets ryggsäck är att jag lärt mig så mycket vad gäller respekt, tillit och tro. Jag har lärt mig empati på en helt ny nivå och jag kan bli både ledsen, förtvivlad och förbannad när jag tar del av människors Livsöden, där man far illa för att våra politiker inte kan göra något för folket som ofrivilligt hamnar på fel sida av den Goda, Förnämliga och Harmoniska Världen.

Jag skulle så gärna vilja förändra tänket hos Reinfeldt och hans vänner. Men jag vet ju att man endast kan förändra sitt eget tänk.. Det har jag gjort.

Och tyvärr, Mr Reinfeldt ... så gagnar det inte Dig!

Trots att Du numera är singel och tjänar mer än jag ;-)