Jag har legat med en kändis!

Precis så här såg jag ut just då. Det var för ett par år sedan, i goda vänners lag under sommarsol och på en uteservering, smyckad med pärlor i dubbel bemärkelse.
Snygga och solkyssta satt vi där, ett gäng tjejer drickandes cava och småpratade om allt som ingen annan får höra. En förträfflig tre-rätters avnjöts och de frostade glasen fylldes på allt oftare ju längre tiden gick.
Det rådde feststämning i hela vår lilla stad, vill jag minnas. Någon typ av evenemang var det hur som helst och folket vi omgavs av var inte på något sätt mindre muntra än vi runt bordet =)
Efter en stund dök två grabbar upp och på restaurangen, sökande efter plats att slå sig ner för att göra oss alla andra festprissar sällskap. Det var fullsatt så vi erbjöd dessa att ta varsin stol vid vårt bord.
Sagt och gjort..där satt dom! Länge. Väldigt länge. Den ene var tystlåten, den andre var hans motsats. Talför, lite skränig och oerhört sugen på all slags uppmärksamhet. En liten blåögd bekräftelsetorsk som surrade värre än alla bin runt våra glas. Och det skulle uppenbarligen vara en historia som slog allt annat med hästlängder, inget annat var värt att veta än just det HAN visste.
Min käft kan vanligtvis vara rätt så rapp men i det här läget ville jag låta honom hållas, då han snackade och skröt om en "kändis" han träffat under dagen. En "radiokändis" han minsann haft på sina privata fester, sjungit karoke med och just idag hade dom träffats när "kändisen" var konferencier på nån tillställning och dom hade morsat och tjoat och historien breddes på allt mer..
Tjejerna runt omkring insöp varje ord han sa, såg på mig lite röda om kinderna och jag bara log..helt tyst.
För omväxlings skull. Han fortsatte med det ena efter det andra, plockade fram piedestaler och strödde superlativen omkring sig runt denne "kändis".. Ingen kände denne stjärna bättre än han!
Jag smuttade på mitt vinglas, tände en cigg, blåste ut röken och såg med plirande ögon mot mina polare. Sa fortfarande ingenting. Tjejerna slet med att inte brista, han fortsatte sitt race. Nu var dom plötsligt bästa vänner också! Hur fränt som helst! Att va kompis med den där kändisen!
När mitt glas var urdrucket ställde jag ner det, slickade mig om munnen, böjde mig försiktigt över bordet, borrade in mina blå i hans rödögda och sa:
Vet du vad..?!? Det du har berättat är INGENTING mot vad JAG har att berätta:
Jag har LEGAT med honom, jag! Flera gånger!  ;-)
Stackare! Han dog på studs, tror jag.. =)
Åtminstone har jag inte sett honom sen dess!
Det visade sig att han pratat om min förra sambo som jag har barn ihop med =) Till saken hör att dom inte kände varandra alls. Så tragiskt att man i febril längtan efter uppmärksamhet och bekräftelse tar i så och tro att man kan Leva genom någon annan. När man kan leva genom sig själv och vara sin egen stjärna =)
Jag lovar...det ÄR inte så märkvärdigt med "kändisar"....dom ligger ungefär som alla andra ;-)