Bloggen 1 månad idag! Tårta, rosor och lite sprit!

Tiden går fort när man har roligt!
För exakt en månad sen fick jag ett ryck vid sjutiden på kvällen, startade datorn och började leta efter lämplig plats att börja blogga på. Med sonens hjälp fixades och trixades det och jag trodde helt klart att denna lilla "produktion" inte skulle ta mer än 20 minuter... Men se, både Allsången, GW och alla nattliga sit-coms hann passera på TV:n och svettpärlorna slogs med mitt tålamod och vem som vann matchen vet jag inte än idag =) Det tog mellan 7 och 8 timmar innan jag kunde skriva mitt första inlägg! Så är det när man är något av en pedant. Det ska inte vara nåt halvtjafs, det ska vara snyggt att se på, kul att läsa och helst av allt vill jag att man ska vilja komma tillbaka till min lilla vrå av historier och bilder.
Jag är både förvånad och glad över att så många följer mig här =) Jag har en förhoppning om att fler ska göra det för det sporrar mig till mer skrivande och skrivandet är min bästa vän i denna Livets fas.
Jag vill härmed att vi firar med tårta, rosor och lite sprit!! =)
Å en hel massa Kärlek!

Jag har legat med en kändis!

Precis så här såg jag ut just då. Det var för ett par år sedan, i goda vänners lag under sommarsol och på en uteservering, smyckad med pärlor i dubbel bemärkelse.
Snygga och solkyssta satt vi där, ett gäng tjejer drickandes cava och småpratade om allt som ingen annan får höra. En förträfflig tre-rätters avnjöts och de frostade glasen fylldes på allt oftare ju längre tiden gick.
Det rådde feststämning i hela vår lilla stad, vill jag minnas. Någon typ av evenemang var det hur som helst och folket vi omgavs av var inte på något sätt mindre muntra än vi runt bordet =)
Efter en stund dök två grabbar upp och på restaurangen, sökande efter plats att slå sig ner för att göra oss alla andra festprissar sällskap. Det var fullsatt så vi erbjöd dessa att ta varsin stol vid vårt bord.
Sagt och gjort..där satt dom! Länge. Väldigt länge. Den ene var tystlåten, den andre var hans motsats. Talför, lite skränig och oerhört sugen på all slags uppmärksamhet. En liten blåögd bekräftelsetorsk som surrade värre än alla bin runt våra glas. Och det skulle uppenbarligen vara en historia som slog allt annat med hästlängder, inget annat var värt att veta än just det HAN visste.
Min käft kan vanligtvis vara rätt så rapp men i det här läget ville jag låta honom hållas, då han snackade och skröt om en "kändis" han träffat under dagen. En "radiokändis" han minsann haft på sina privata fester, sjungit karoke med och just idag hade dom träffats när "kändisen" var konferencier på nån tillställning och dom hade morsat och tjoat och historien breddes på allt mer..
Tjejerna runt omkring insöp varje ord han sa, såg på mig lite röda om kinderna och jag bara log..helt tyst.
För omväxlings skull. Han fortsatte med det ena efter det andra, plockade fram piedestaler och strödde superlativen omkring sig runt denne "kändis".. Ingen kände denne stjärna bättre än han!
Jag smuttade på mitt vinglas, tände en cigg, blåste ut röken och såg med plirande ögon mot mina polare. Sa fortfarande ingenting. Tjejerna slet med att inte brista, han fortsatte sitt race. Nu var dom plötsligt bästa vänner också! Hur fränt som helst! Att va kompis med den där kändisen!
När mitt glas var urdrucket ställde jag ner det, slickade mig om munnen, böjde mig försiktigt över bordet, borrade in mina blå i hans rödögda och sa:
Vet du vad..?!? Det du har berättat är INGENTING mot vad JAG har att berätta:
Jag har LEGAT med honom, jag! Flera gånger!  ;-)
Stackare! Han dog på studs, tror jag.. =)
Åtminstone har jag inte sett honom sen dess!
Det visade sig att han pratat om min förra sambo som jag har barn ihop med =) Till saken hör att dom inte kände varandra alls. Så tragiskt att man i febril längtan efter uppmärksamhet och bekräftelse tar i så och tro att man kan Leva genom någon annan. När man kan leva genom sig själv och vara sin egen stjärna =)
Jag lovar...det ÄR inte så märkvärdigt med "kändisar"....dom ligger ungefär som alla andra ;-)

Jag, lite gräs och Keith Richards

Bättre än så här kan det inte bli en dag som denna!
Man är ju inte direkt bortskämd med solsken den här sommaren så de varma och somriga tillfällen som bjuds utnyttjas till max. Idag ute i trädgården med en bok om Livet..som tillhör Mr Richards!
Ligger man i lä, tro? Njae..i gräset i alla fall =) Med en himmelsk lampa som extra tillbehör.
Kul med kändisböcker...dom är egentligen inte så märkvärdiga som många vill få det till.
Dom är som du & jag. Människor med höga förväntningar på Livet och det som inte händer blir till händelser värda att både läsa och skriva om.. Jag tycker att bara ordet "kändis" är humor på nåt sätt =) Jag ler varje gång jag hör uttrycket. Kändis låter så.. töntigt stort och overkligt, så drömskt och ute som det bara går att vara. Vem fan vill titulera sig Kändis?!? =)
Då låter rörmokare fan så mycket snyggare och inte minst mer seriöst.
Blir påmind om en rätt kul, självupplevd historia genom Keith Richards bok idag. Jag ska återge den lite senare här idag. Om du vill veta hur det är att ligga med en kändis?! =)

Var en "Einstein", visa pattarna och få ett jobb!!

1985 var året när jag kom på att radiobranschen var min grej! Då ploppade närradiostationer upp runt om i Sverige och det som tidigare bara var förknippat med sköna proffs som Ulf Elfving, Bengt Grafström och Kersti Adams Ray blev plötsligt tillgängligt för oss "vanliga" att jobba med.
Teater låg som nr 1 på min lista och tanken var egentligen att jag skulle bli skådespelerska men så kom det där berömda bananskalet i min väg och valet blev enkelt. Efter en test på runt två minuter vid en mikrofon i en radiostudio stod det klart: Det var det här jag var avsedd för!
Jag var bra på svenska språket, tydligheten, nyfikenheten och kunde stoltsera med en schysst radioröst jag övat på sedan länge.
Sen rullade det på, jag fortsatte med Mediautbilningar, fler närrradiostationer och under tiden låg de kommersiella stationerna i startgroparna. Jag flyttade runt lite i Sverige och hamnade slutligen tillbaka i Dalarna igen, där jag började som programledare på Sveriges Radio 1996.
Det blev sammanlagt 11 år på SR, sen började ekonomin att svikta som på många andra företag. Jag slutade och hade förhoppningen om att hitta något annat liknande jobb med tiden..
Det skulle väl inte vara så svårt för någon med den erfarenheten i bagaget, 40 år och jobbat med radio i 23. No problem.. Trodde JAG!! Tuff bransch, visst. Så är det. Så är det i fler branscher men med just media är det kanske något tuffare, åtminstone i Dalarna, vilket tre år senare resulterade i att jag började jobba i Radiohuset i Sthlm som vikarie på Vaken-redaktionen och sände nätter. Pendlande mellan Dalom och storstad. Roligt, en erfarenhet rikare men också tärande och tröttsamt för kropp och själ.
Jag var givetvis glad för jobbet, jag behövde komma tillbaka, få ett normalt socialt leverne, känna pulsen och tjäna pengar! Jag är fortfarande glad att jag fick chansen att jobba med det.
Men tiden innan jag började där var ett stort kaos (kan läsas här på bloggen under rubriken, "Ursäkta mig, Reinfeldt..är du ensamstående nu"?)
Jag minns så väl hur jag i både sorg och desperation försökte få till någon rättvisa vad gäller fördelning av jobben i vår numera så glittriga mediavärld. Hur kunde det komma sig att jag, som med den yrkeserfarenhet, kunskap och begåvning jag har, inte får ett enda jävla jobb?!? Genom åren har jag lärt mig vilka krav som ställs och mig veterligen har jag uppfyllt varenda ett!! Nästan...
För till slut stod svaret så kristallklart! Jag har ju segat efter, helt enkelt. Jag har inte hängt med i utvecklingen alls!! Man behöver inte kunna vare sig svenska språket, tydlighet, ha bra röst eller förstå sig på musik.
Man ska ju för fan visa kroppsdelar!!!!
Mäh!! Att jag inte fattat det?!? Jag har ju visat FEL kroppsdelar HELA tiden!! Här har jag gått omkring i oskuldsfull naivitet och trott att det räcker med att visa FRAMFÖTTERNA!
Men jag börjar fatta läget nu: Det är inte framfötterna man ska visa, det är PATTARNA! Helst i ett program av idioter för idioter. Men vem fan kan inte spela idiot?!? =)
Frågan är ju egentligen om det är de storbystade damerna som tänker fel eller om det är cheferna som har ett nytt fruktansvärt, tragiskt tänk vad gäller att rekrytera till våra TV -och Radiostationer?
Fruktansvärda utveckling! Där sans och ton inte längre går hand i hand..så trist. så tråkigt för oss som inte bara jobbar med det utan lever FÖR det.
Nu har jag publicerat en bild här på min blogg, där min kropp blottas något...Inte mycket..men något.
Vem vet? Det kanske räcker till en halvtidstjänst nånstans?!?  ;-)

Tidig söndag & sol

Sällsynt att det vaknas före nio en söndagsmorgon i vårt hus men att slå upp de blå till träningsverk i skrattmusklerna känns okej, en av följderna av gårdagskvällens gemytliga party på verandan med grannar, folk och fä =) Till takten av regnsmatter på taket och starkt upplysande blixtar, kom vi att invaggas i bästa rave-anda och jäklar vad det dansades, åtminstone rent mentalt!
Också humorn stod som spön i backen och åskan Tors försök till att föra dansen gick käpprätt åt pipan då undertecknad med sällskap tog över och förde resten av kvällen och natten med galans!
Känner mig smått lycklig denna morgon. Det är skönt med allt det där som inte är så märkvärdigt.
Det är skönt med allt det där okomplicerade, där man tar allt för vad det är, när man nöjer sig med det man har och inser det bästa med det! Att man har vetskap om vad som är det lilla extra i Livet.
De där människorna som finns omkring en, som inte nödvändigtvis behöver veta allt om ens Liv och Leverne.
De där människorna som finns där ute i Livets pereferi och som man ibland får möjligheten och äran att sätta i centrum. De där människorna som gör en oväntad och överraskande entré i ens Liv i positiv bemärkelse och som gör att Livet bara Lever. Det är ett privilegium att omges av dessa och att inse att allt har sin mening och att allt betyder något . Det behöver inte vara så komplicerat med ömsesidig respekt och äkta Kärlek.
Det behövs bara några insikter och en rejäl skopa humor.
Det förstod jag denna morgon när jag såg vad jag omedvetet ställt på köksbordet igår.
Två lyktor står för dagens visdomsord: True Love =)

Sven-Ingvars rockar!

En riktigt rolig jobbkväll på  Midnattstravet i Romme igår!
Sven-Erik Magnusson i sitt esse på scenen där man rockade och bjöd på underhållning i över en timme och publiken var nöjd, lycklig och glad =)

Dessutom fick Sven-Ingvars som synes, den blå back-drop vi hade hoppats på =) Underbara sommarkväll!

Publik i blandad ålder, sjunger, dansar och fotar.

I denna lilla bur vid entrén var vi ett gäng som höll igång natten lång..

Anders var en av dom =)

Kallen en annan..OBS! Denna kväll utan keps!! Höll inte på att känna igen honom =) Söting!

Matilda och jag i samma "bur" där skratten var både långa och många. Fantastiska själar att jobba med! =)

Solsken & Härligt Hångel!

Lite sommarsol kan bidra med så enormt mycket i all sin enkelhet. Inget känns komplicerat, hela Livets palett på ett silverfat, musik i dur och plötsligen är insikten om total lycka serverad!
Fågelkvitter, blå, himmel, vackra människor, lite pirr, lite hångel, stora leenden och receptet är klart!
Sommar är Kärlek! Ta hand Dig ikväll.. Annars gör jag det ;-)

Midnattstravet.. Hingstar överallt!

Att jag tog en välbehövlig, lång sovmorgon känns befogat när jag ska jobba sent på Midnattstravet i Borlänge ikväll. Att sedan solen väljer att jobba heltid och för högtryck just denna dag är kan ju tyckas vara både irriterande och ironiskt. Alla andra mornar, när jag varit vaken med tuppen har den minsann sovit tungt bland mörka moln medan jag förväntansfullt och lite gulligt inväntat en strålande entré...förgäves!
Men optimistens ord och dikt upprepas: säg inte nej!
Denna sommar blev jag blek som ett glas mjölk och puderdosorna har använts flitigt för att dölja den svenska sommarens effekter på min annars solkyssta kropp.
Jag kan leva med det =) Jag har levt under sämre förhållanden.
Ikväll får jag jag ju förmånen att omges av hingstar överallt..det är inte varje dag.. =)
Och förhoppningsvis dröjer sig solens strålar kvar till kvällen, hittills har vädret varit snällt för våra utomhusaktiviteter och jag tycker nog att Sven-Ingvars kan vara värda en backdrop av blå himmel!
Jag laddar med ett gäng koppar kaffe, hämtar post, drömmer om ett liv utan fönsterkuvert, bäddar, plockar, klurar över framtid och hör sonen snarka i en rätt så ljuv stämma =)
Det känns bra inför kvällen..och i huvudet går en melodi på repeat:
Säg inte nej, säg kanske, kanske , kanske... ;-)
Rock'n'Roll !!

Rättvik eller Fel vik??

Detta fantastiska Leksand, så gemytligt och harmoniskt med Österdalälvens glittriga flöde under broarna, med omkringliggande byar med vyer så oslagbara att bybor, nyinflyttade och turister förenas i fascinationen och firar den med sann stolthet!

Små trivsamma gågator i centrum som närmast går att jämföra med vackra kulisser hämtad ur en saga, caféer och uteserveringar, butiker med färgglada skyltfönster och med en befolkning iklädda allt från Leksandsdräkter till slitna jeans och t-shirt och naturligtvis den härliga dialekten som man sjunger i dur i de kvittrande fåglarnas refräng.

Det är en speciell känsla över Leksand. Jag flyttade hit för 15 år sedan och kan med perspektiv se skillnaden på mindre orter då jag från början kommer från en bruksort vars befolkning endast lever i det förflutna och möjligen på hoppet. Där konkurser och nedläggning bidragit till sorg och elände, där butikslokaler gapar tomma, där frustrationen regerar och gör sig synlig genom frenetisk längtan till något levande och vackert.

Jag hamnade här av en slump, efter ett antal år i andra större städer. Jag trodde nog att jag skulle ge mig av efter en stund, jag är en stadsmänniska allt för rastlös för mindre orter. Men jag bedrog mig.

Jag blev kär...och hemma i Leksand =)

Jag hade ingen som helst aning om att en så liten ort kunde kännas så stor och hade ett utbud av så mycket! Det kändes levande..med hockeylaget, spelmanslaget, ja t.o.m. A-laget utanför Coop kändes levande =)

Det var en positiv överraskning när jag flyttade hit. Krogar & restauranger, konserter och teatrar, Sammilsdalsgropen fylld med stora artister, Soliga Torsdagar med krims-krams-stånd, tivolin, stå-upp-komiker och lokala musikanter som underhöll i uppriktig glädje längs gator och torg!

Himlaspelet, som jag från början fattade noll av men som blev till en tradition jag inte kan Leva utan och där min son idag är involverad i allra högsta grad.

Här ville jag bo! Här finns också en tågstation som kan ta mig till större städer om jag önskar men självklart vill jag bo kvar i denna kärleksfulla by full av optimism, trevligt folk och pittoreska bostadsområden, små röda hus med vita knutar som känns som ens eget!

Här kan man LEVA!

Leksand. Med den fina kulturen att stoltsera med. Leksand. Som lever på turism och hockey. Som under årtionden lyckats locka folk från i stort sett hela Världen genom det ovan nämnda: det levande med icke enbart det finkulturella utan också det vanliga partyutbudet för ”vanligt” folk.

Det där som plötsligen avtog något med åren. Artisterna från Gropen försvann, Soliga Torsda'n förändrades och musikanternas glada musik tonades ut i en slags skymning över stan, en stad som dessutom blev av med Taxi (!) till turisternas förtret, en Tegera Arena byggdes med lovord om stora happenings och uppträdanden och förväntningarna var stora hos oss ortsbor. Men vad hände?!? INGENTING!!!

Inte ens LIF tog sig tillbaka till eliten! Inga större framträdanden har gjorts i Arenan med undantag för Lady's night och naturligtvis Melodifestivalen som haft sin delfinal vid två tillfällen. STORT!

Å då ÄR det stort. För det är endast vid dom tillfällena Leksands Kommun vill visa vilken häftig ort Leksand är genom att plocka fram varenda partytält som finns, fylla dom med öl och fräna artister, pryda torg med rosamålade hästar och prata ”showbiz” i alla lokala TV -och Radiostationer!

Då fixas vinterfestivaler och evenemang överallt..precis som förr!

När schlageryran lagt sig är man tillbaks på noll igen. För då har de ansvariga på kommunen fått sin lilla dos av duktighet och beröm. Vilken tur!

Men så synd att man inte inser hur välbehövligt det är med fortsatt engagemang för en Levande ort.

Det behöver inte vara så komplicerat. Det är ju enkelt att bara lyfta luren, ringa upp de ansvariga i grannkommunen Rättvik och fråga hur man gör!! Uppenbarligen vet dom hur man lyckas lyfta orten till en turist -och nöjesort av bästa slag. Det är DIT man åker om man vill uppleva kultur och feststämning på samma gång. Jag tror t.o.m. att Rättvik vid några tillfällen försökt få till ett samarbete med Leksand för att gemensamt dra fler turister och därmed göra Siljanstrakten ännu mer attraktivt. Men på något konstigt sätt vill man behålla ”lugnet” i Leksand samtidigt som man vill att det ska vara platsen där ”det händer”..

Efter många år i Leksand märker jag skillnaden tydligt. Det fanns ett ”go” och en glöd som inte längre finns.

Man gjorde ett försök för några år sen med Leksands-profilen Mats Ingels som i tappert och hängivet slit siktade mot fest och framgång men dessvärre förgäves. Det räcker inte med EN kunnig utrustad med vilja och ambition. Han skulle förmodligen behövt fler bakom sig, i samma rustning.

Det har turligt nog blivit aningen bättre sedan det nya stället Legends öppnat i regi av Stefan Larsson och Cattis Kullgren, som båda förstått innebörden av nöje i all sin enkelhet: ett samarbete mellan krogar och restauranger där de respektive ägarna besitter en erfarenhet, kunskap, vilja och en stark tro på ortens positivt inställda invånare. Där man inte gör skillnad på folk, där åldrarna blandas och där samtliga har samma mål: Att leva ett roligt Liv i en rolig ort! Det är tur det finns människor som vill jobba i bästa entreprenörsanda! Det är tur vi har just en Entreprenörsutbildning i vår by!

Kanske kan just detta vara en öppning för ett fortsatt Levande Leksand med ett brett och attraktivt utbud. Kanske kan vi låtsas att det råder Schlagerfestival flera gånger om året och ge VIP-inbjudningar till de kulturansvariga och showbiz-intresserade inom kommunen.

Jag har en rosa boa kvar i min ägo jag kan skänka ;-) En och annan idé finns också i bagaget.

Leksand.. här vill jag bo, här vill jag LEVA..med den bild jag blev introducerad för en gång i tiden:

Fantastiska, Gemytliga, Harmoniska, Glittriga och Levande Leksand...

För vem vill bo i Fel vik ;-)

En hel massa Marre-inredning

Entrén hos Ingemarsdotter

Man kan ha lantlig feeling i en hyresrätt också ;-)

En sanning jag gärna delar med mig av =)

En skottkärra för mössor & vantar

Blomster i hallen

Små budskap med stor innebörd

Home.. Så jag vet var jag är!

Vardagsrum..här hämtar jag andan, flörtar med änglar och bloggar för Dig =)

Ett gammalt vitrinskåp som tog mig 12 timmar att måla om. I gryningen stod det klart och jag var vid det laget helt färdig.. i dubbel bemärkelse ;-)

Beroende på vilket tillstånd man befinner sig i, kan man se dubbelt ;-)

Köksblomster

Utsikt och insikt i vardagsrum

Ett olivträd som är snällt och sköter sig helt och hållet själv..

En kompis till..

Bakom lådan döljer sig ett fult proppskåp. Man tager vad man haver =)

Inredningsdetaljer är ingen bristvara i detta hem , kan jag lova =)

En av hyllorna i skafferiet..

Hylla på köksväggen

Jo, det stämmer väl in på mig ;-)

Ljus & lyktor..everywhere!

Dubbelseende på lördagnätterna!

Ett litet skåp i köket..det stora är jag ;-)

Egenhändigt gjort "proppskåp"..

En gammal skylt jag hittade i en lada en gång..Nu hänger den på badrumsdörren.

Ett extra skafferi i mitt kök

Ordning och kaos kommer bra överens i mitt hem =) Båda funkar!

Ovanför köksbordet finns nästan allt =)

Compact Living is Big Living ;-)
Tack för att Du tittat in! Du är förstås varmt välkommen tillbaka..när Du vill =)

Om det inte är guld som glimmar så är det silver

Gården i mitt Hjärta

Blommor som är lyckliga i vad än för väder det råder =)

Växer och frodas på Fiskgårdarna

På landet mitt i centrum

Caféhörnet..varje morgon! Vin på kvällstid ;-)

Home sweet Home!

Färgstarkt och vackert! Som Livet självt..

Gården i mitt Hjärta