Pösmunken & jag har skilt oss!

Det var inte så länge sedan jag träffade hockeymålvakten Johan Hedberg, och jämförde vårt Liv & Leverne. Det skiljer sig radikalt, åtminstone ur sportslig synvinkel.

Medan han Lever för att träna i dubbel bemärkelse, är jag snarare den som låtit mig bli mer och mer lat med åren, och därmed tillåtit mig bli till den Pösmunk jag så länge förespråkat som god och glad!
Den Pösmunken har numera flyttat ut ur mitt hus. Vi har separerat efter flera års samboliv, och jag har lärt mig stå på egen ben, bildligt talat!
När andfåddheten en dag påminde mig om Livets snabba gång, kom insikten till mig som ett brev på posten. Så här kan man inte ha det! För att inte tala om den där lilla putmagen som är resultatet efter sommarens alla grill och vinkvällar. Den stör mig visserligen inte så mycket. Vi har blivit kompisar med tiden och vi trivs med varann. Men med åldern kommer också den fysiska svagheten, något jag inte vill befatta mig med. Så jag gjorde slag i saken. Raska promenader och löpning i intervaller, och jag chockade därmed både min kropp och själ. Idag tackar båda mig.
Idag kör vi på sedan ett par veckor och märker redan resultat i både flås och psykiskt mående. Det var två år sedan sist jag skötte mig i motionsspåret. Nu kan jag inte vara utan det! Tvärtom. Idag har träningsskåpet fyllts på ytterligare ;-) Jag mår bra av det.
Hur Pösmunken mår nu för tiden, har jag ingen aning om. Den tillhör numera mitt förflutna och jag dementerar gärna vår återförening redan nu. Ifall rykten skulle börja florera ;-)