Journalister och #metoo

Jag har hittills inte skrivit något vad gäller denna hashtag. Inte för att jag är ignorant. Mer för att jag håller vissa tankar och åsikter privat. Jag har dessvärre blivit utsatt för sexuella övergrepp och trakasserier själv men valt att bearbeta det på egen hand. Med viss hjälp från min närmaste omgivning. Det är bra att detta uppmärksammas. Att män som tror sig vara "roliga" och "humoristiska" faktiskt överträder gränser. Men jag blir något konfunderad när man nu bedriver någon slags hetsjakt och endast koncentrerar sig på att belysa dessa problem i en enda bransch. Nu jagar man frenetiskt inom mediebranschen, inte minst kända programledare/journalister vars namn avslöjas på löpande band. Jag tar ingen av de berörda i försvar på något vis. Men jag undrar; pågår inte sexuella överträdelser även i andra yrkesgrupper? Och varför väljer våra kvällstidningar att ta upp gamla fall som redan är utredda? I det senaste kastar man ut ännu en medieprofil som man utrett och satt punkt för 2012. Kvinnan som blivit utsatt och idag polisanmält detta, inledde dessutom ett förhållande med denne trakasserande man. Ett år efteråt!? Det är som sagt bra att detta uppmärksammas, men jag känner att seriositeten hotas här. Självklart ska varje människa som känner sig utsatt för trakasserier ha all rätt i världen att sätta gränser. Men var går gränsen? Jag skulle ju personligen inte gå in i ett förhållande med någon som antastat mig. Reflekterar ens journalisterna runt detta innan man kastar ut namn och bilder i tidningarna? Och när börjar man granska andra yrkesgrupper? Det finns halvfigurer inom vården, handels, industri, byggbranschen mm som äcklar runt bland anställda och nyper i både andras stjärtar och tuttar. Men dessa är väl inte riktigt lika intressanta för våra kvällstidningar. Det finns en överhängande risk för att alla dessa anklagelser går över styr. Och att konsekvenserna för många blir ödesdigra. För alltid. Då är det försent att göra något åt det. Just i detta specifika fall som jag åsyftar blir jag rent ut sagt förbannad över! Att flera år efteråt polisanmäla någon som man sedan dessutom väljer att gå in i ett förhållande med?! Här upphör seriositeten i kvällstidningarnas rapportering. Här tröttnar jag ur och tar illa vid mig. Nu ligger inte längre fokus på #metoo. Nu är det tydligen viktigare att bedriva hetsjakt på kända ansikten. Undersöks verkligen sanningshalten i varje historia? För om man kastar ut berättelser som brister i trovärdighet blir vi som faktiskt blivit utsatta för övergrepp snarare mer till åtlöje än något annat. Jag var själv oförmögen att agera efter det jag utsattes för. Det tog lång tid. Att våga. Berätta. För någon. #metoo har fått många att träda fram ur mörkret. Det är bra. Det har startat modet hos många. Men snälla kvällstidningsjournalister! Det räcker nu. Det räcker nu.. 🙏