Nu bor jag i Framtiden!

Jag minns väl när vi hade så s.k. tillvalsämnen i skolan, och jag motvilligt valde skrivmaskinskursen framför något annat som må hända kunde vara av större intresse. Nu fanns inte så många alternativ så det fick bli som det blev.
Tangenterna hade små färggranna lappar, som dolde bokstäver och siffror, och på den stora svarta tavlan framför oss, kunde man se vilka bokstäver som var vilka.
Jag tyckte det var så otroligt tråkigt och löjligt energikrävande, För vad skulle man med dessa onödiga kunskaper till, under ett neonfärgat 80-tal, där framtiden var avlägset långt bort?!?

Mitt odrägliga tonårs-gny tog skruv på min lärarinna, som utan pardon läste lusen av mig med ett vokabulär som fick mina kinder att blekna!
- En dag kommer du att tacka mig för de kunskaper jag gett dig! Hela din framtid kommer att vara datoriserad, och möter jag dig på 2000-talet så kan du ge dig fan på att jag kommer att fråga om du klarar av ett tangentbord!!

Hon hette Marianne. Jag glömmer henne aldrig. Jag tyckte då att hon var för mycket i allt, och i en tonårings lilla outvecklade hjärna, var hon förstås en nolla.
Det tycker jag inte längre =)
Snarare tycker jag att det är coolt att hon kunde ha så rätt. Att hon år 1982 kunde förutspå framtiden med datorer och dess betydelse för oss nonchalanta snorungar.

Idag är jag otroligt glad över det där tillvalsämnet. Att jag slipper sitta och larva med pekfingervalsen och leta bokstäver i frustration.
Idag tackar jag ödmjukast min dåvarande skrivmaskinslärare.

I helgen ska jag skriva. Som fan! För nu sitter jag här i Framtiden och ler..
Och jag ska tänka på Marianne ;-)