Väljer man att i dumdristighet genomföra vadslagningar, är det upp till bevis att stå för sina ord, när och om man råkar förlora vadet. Nu hände det sig som så, att jag för ovanlighetens skull förlorade.
Vid ett märkligt tillfälle lovade jag nämligen min kompis att tatuera mig om LIF mot förmodan skulle komma tillbaka till eliten. Det gjorde dom.
Så i fredags, när jag tittade in hos min kära vän Eva, på Tattoo Obsession, var hon inte sen med att påminna mig om vadslaget, vilket resulterade i en oväntad och icke alls mentalt förberedd "behandling". Snabbt och spontant fick jag klura ut vad och var jag skulle tatueras.
Då jag har finskt påbrå var tanken att först tatuera in orden "Ei saa peittää" (får ej övertäckas) men jag kom i sista sekunden på att ordet Dalkulla klingar lite skönare.
I lite av ett chocktillstånd satt jag där i stolen och undrade vad jag gett mig in på. Med lagom illa grin av en liten dos smärta i axeln, kunde jag bara konstatera att jag i och med detta blir mer taggad och gaddad än vanligt.
Nu kan jag stolt skylta med vad jag faktiskt är. En Dalkulla... som inte får övertäckas ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar