Uppgraderad integritet!

Personliga påhopp begås oftast i inskränkthetens land. Ett ämne jag funderat över lite nu och då, vridit och vänt på för att så småningom kunna formulera till ett meningsfullt inlägg vars budskap gärna får träffa i hjärtats mitt och i huvudets största rum för förstånd.

Det har hänt mig ibland, att jag ofrivilligt utsatts för denna typ av lågt övergrepp, där man i sitt ovett letat efter de känsliga knapparna att trycka på, något slags försök att få en på fall med de mest patetiska och betydelselösa metoder.

Metoderna i sig är inget värt att uppmärksamma, de är från antikens tid och inte heller något som särskilt mycket förvånar. Det som istället i mina ögon är värt att både belysa och ifrågasätta är varför i hela friden man vill utsätta någon för detta dumdristiga beteende och därmed försätta sig själv i utvisningsbåset för integritetsövertramp och brist på överseende och respekt!?!

Alla är vi olika, försedda med personkemier som vi själva råder och bestämmer över beroende på vår mognad och vilja att våga utforska och acceptera människan för vad den är.

Den man inte trivs med behöver man inte lägga ner varken tid eller energi på. Det är en lyx vi har, ett val som tyvärr missbrukas av ren okunskap och rädsla. Det betyder ju för den sakens skull inte att man ska ta sig rätten att behandla andra som kommit längre, med ovett och jävlighet.

En del människor är utrustade med Livserfarenheter som givit lärdom att ta vara på, ett mod att använda i ett Liv som är ganska så kort. Ett Liv man bara har en enda gång!

Med den vetskapen i min resväska genom detta underbara Liv, ser jag till att nyttja varje begåvning, talang och framför allt mitt mod! Jag har blivit tilldelad mig det, ett gäng gåvor från Någon där Ovan som förmodligen har som önskan att jag förvaltar dessa på ett bra sätt. Varför inte göra något gott av det?

Det gör jag, på mitt sätt. Så att jag och andra i min omgivning mår bra. Men ibland misslyckas man med att göra alla tillfredsställda och nöjda. Det går nämligen inte och det behöver man inte heller. Ännu en lyx att vara tacksam över.

För mig personligen handlar det om något så enkelt att bara vara den jag är och att stå för den jag är, för vad jag tycker, tänker, säger och utstrålar.

Det är varje människas rätt! Alla har dessvärre inte den förmånen pga kvävd självkänsla, jag vet..

Jag har nämligen kämpat med min egen under en livslång kurs med en ledare vars välmenta uppmaningar och pekpinnar etsat sig fast i mitt utrymme av Lycka. Tacksam är jag!

                                                Med extensions ;-)

Ett mod och en Livets längtan efter harmoni kräver inte så mycket. Det är med dessa redskap så enkelt att bara vara och med det sprida positiva vibbar i sann glädje och omtänksamhet. Hur man gör det spelar ingen roll, huvudsaken är ATT man gör det.

Jag kan antagligen ses som en smått tokig och orädd kvinna som gör vad jag känner för. Det är för mig något av en komplimang. Jag är socialt ohämmad, älskar att prata med ett leende, servera mina åsikter med finess, jag kan klä mig i korta kjolar, sminka mig som en fjortis, dra på mig både peruker och extensions lika väl som jag kan dra på mig ett halsband eller ett illrött läppstift!

                                                La Naturelle ;-)

Jag kan gå i rufsigt hår, osminkad och blek, åka och handla iklädd gummistövlar och morgonrock (vilket faktiskt har hänt), jag kan se ut och vara hur fan jag vill och en sak är säker:

Vilken utstyrsel jag än må bära så är där exakt samma själ, samma människa, icke på något vis förändrad i min personlighet för att klädsel och utseende är varierande.

Jag vågar göra dessa saker för att det är roligt. Jag vill göra det för att jag vågar vara rolig.

Att sedan få gliringar av vissa i omgivningen är inget som är av sådan styrka att jag skulle upphöra med det som är jag! Av den anledningen kan jag också ryta som ett lejon, fräsa som en katt när jag blir utsatt för personangrepp och när man idiotiskt överträder min integritet. I mitt sökande efter förståelse för sådant urbota beteende kan jag här förnimma en rädsla för det man inte själv klarar av: Att våga vara den man är och att med det aldrig döma ut någon annan innan man hittat sig själv...

Och det borde ju rimligtvis inte vara någon svårighet.. då man ju är sig själv närmast ;-)

                         Partypingla med lånad frisyr! För jag har fler ;-)