Att söka jobb är jobbigare än att ha ett!

Det är med blandade känslor man ser i genom platsjournaler och annonser om lediga jobb. Det är med tyngd i sinnet man upptäcker att man inte syns i mängden av alla som söker. Som i sin uppgivenhet trots allt, lagt ner både tid och energi på ett väl formulerat cv som man noggrant utformat och så innerligt vill ska hitta till någon arbetsgivares hjärta och förstånd.
Den där egentliga lusten till att söka jobb, försvann en gång för länge sedan då optimism och framtidstro fortfarande stod på agendan av naivitet. Förra gången jag sökte jobb var 1996 och jag hyste inga som helst rädslor eller oro om att bli nonchalant bemött och ratad p.g.a. ålder eller annat obetydligt flams. Det var således ganska enkelt att fixa ett nytt jobb om man bara hade erfarenhet, vilja och glöd. Det hade jag. Då. Och blev anställd!!!!!
Nästa gång jag kom att söka jobb var årtiondet ett annat, klimatet förändrat och ordet "anställd" placerat i det föråldrade och förgångna arkivet. Arbetsgivare och företag är inte längre intresserade av sådant som endast bidrar till långvarig yrkesrelation och svårighet att göra sig av med vid eventuell konflikt.
Orden "frilans" och "egenföretagare" är i skönare samklang med nutid och får därmed våra s.k. överhuvuden att känna ett litet pirr i sina brallor. Den förmånen har inte jag. Mitt pirr dog med ansökan nr 1 402.

Det är nya tider, ny regering, nya tankar, nya idéer som dessvärre inte gagnar alla. Det må så vara att jag personligen inte kommer vidare bra överens med herr Reinfeldts uppslag och genomförda snilleblixtar. Det handlar inte enbart om politiska förändringar. Det handlar om människors syn och tankesätt.
Jag har många gånger blivit uppmuntrad att starta eget. Ja visst. Vad skulle det vara då? Hur gör jag? Vad vill jag, vart vill jag komma och framför allt: Varför???
Den sista frågan gav mig svaret. Den dagen jag kan svara "därför" så öppnar jag eget för att jag vill, vågar och kan. För det är väl till fördel om man gör det av egen vilja med ett mål som ger mig styrka att inte misslyckas?! Detta lilla gulliga mellanmjölksland kan väl omöjligtvis endast bestå av frilansande och eget företagande då majoriteten av befolkningen är vanliga hederliga arbetstagare som gärna jobbar skiten ur sig för lönen varje månad den 25:e.
Det är naturligtvis både glädjande och positivt för de som väljer att vara "sin egen" och med det gör succé och glänsande karriär. Jag skulle själv kunna tänka mig det om det inte vore för att marknaden är något vekare ute i landet jämfört med i större städer, beroende på vilken bransch man inriktar sig på.
Jag behöver ju faktiskt inte heller försvara mig i frågan då jag i ärlighetens namn inte vill starta eget. Jag vill jobba, må bra och få en lön så jag kan betala hyra och ställa potatis och brunsås på köksbordet!

Men allra först på min önskelista står ett framtida bemötande av visat intresse och sann respekt, från samtliga arbetsgivare som i stolthet skall vara glada att jag ens skickat mitt cv. I händelse av att ingen plats kan erbjudas kan man ju kanske påvisa en aning vett och etikett genom att inte osynliggöra arbetslösa genom att ignorera ansökningar. Vi är arbetslösa. Inte dumma i huvudet! Å vem fan vet..snart kanske jag öppnar eget... och blir Din chef.
Idag gick ansökan nr. 1 403 iväg.
Hej & Hå!