Ett julklappstips för vuxna

Det är minst sagt ett känsligt men ack så viktigt ämne jag berör denna vecka. Och jag inleder med en fråga som möjligen klan stöka till lite på den redan skrivna önskelistan inför julen:

”Är det ok om jag blir full ikväll”? Har du någonsin ställt den frågan till din son/dotter?
Jag antar att din spontana tanke svarar: Absolut inte! Så kan man inte fråga ett barn. Det vore omoraliskt, ansvarslöst och högst olämpligt. Det är oftast den direkta tanken när detta känsliga och tabubelagda ämne berörs. Det är egentligen ingen hemlighet och heller inte ovanligt att alkoholen styr många liv och drabbar vår omgivning på sådant sätt att den påverkar i den mest negativa riktning som möjligt är, inte minst för de viktigaste vi har: våra barn. En förskräcklig dubbelmoral intar dessvärre vårt förnuft. Vi vuxna kan ta en sup eller två – och rent av flippa ur totalt samtidigt som vi predikar rätt och fel för våra söner och döttrar. För ingen vill se sitt barn falla för missbruk. Det sägs att alkoholism är en ärftlig sjukdom, och så kan det möjligen vara. Men vi kan det till trots påverka i en ljusare riktning med vårt eget beteende – och därmed åtminstone försöka förmildra ett elände.
Det verkar vara det mest bekväma för en vuxen att sopa det hela under mattan och låtsats som ingenting. Någonstans verkar vi tro att det vi inte ser eller hör heller inte finns. Det är en vuxen människas stora handikapp. Där tragiskt nog våra barn är oerhört uppmärksamma och har full koll och insyn, där faller vi vuxna platt.  Få människor vill tala om det öppet, det är till viss del förståeligt. Alla vill må bra och visa den bästa sidan utåt och oftast tror man i sin egen dumhet att man är ensam om problemet. Innerst inne vet vi nog alla att så icke är fallet. Jag hittade följande på vardguiden.se

”Alkoholberoende är den vanligaste formen av beroende- och missbruksproblem i västvärlden. Ett tecken på beroende är att du tål mer och mer. Det finns olika behandlingsmetoder mot alkoholism. I Sverige beräknar man att 330 000 personer är alkoholberoende och att 780 000 har ett alkoholmissbruk, det vill säga återkommande problem till följd av sin alkoholkonsumtion. Vidare bedöms en miljon personer ha en riskabel alkoholkonsumtion. Det är få som söker vård för sina problem.”

Alla har vi detta i vårt medvetande, en information man gärna lagrar i hjärnans stora gömutrymme, väl nedpackad i lådan markerad ”Dåligt samvete”. Den vill ingen röra eller ta del av. Den får gärna ruttna och försvinna men se, det gör den inte! Den står där, orörd och ful och den överger Dig aldrig, detta innehåll som man själv lagt så fint på en botten av lögner. Den stinker och osar. Påminner om innehållet så till den grad att man antingen väljer att deala med eländet eller fortsätta att förtränga och därmed slippa konfrontera problemen.  Tro nu för allt i världen inte att detta är någon slags moralisk predikan från mitt håll. Jag är inte på något sätt Guds bästa barn. Jag kan ärligen erkänna att jag själv utsatt mina egna för fadäser och fått sona ett flertal gånger för detta. En uppgift som är bland det svåraste och tyngsta att genomföra i ett värdigt liv.

Missbruk av olika slag finns sedan tidigare i min släkt och familj varför jag utifrån egen erfarenhet vill och kan göra min röst hörd i ämnet. Denna erfarenhet och lärdom har medfört en medvetenhet vad gäller mitt beteende och respektfull kärlek till mina barn. De har sett mig berusad, flera gånger. De har serverat mig sina åsikter och jag har, tack o lov, anammat dessa i djupaste allvar och respekt. I min egen, härliga berusning ser jag hela Världen ligga för mina fötter. Mina barn däremot, ser endast en värld som går under!
Idag är jag mån om att visa denna självklara respekt, att vara en bra förebild som inte vilseleder mina älskade. Jag kan dricka något glas vin i sällskap med barn i goda vänners lag men jag är oerhört vaken och skärpt inför den omvandling av min personlighet som faktiskt sker under drickandet. Ett enda snedsteg och jag kan ha påtvingat ett barn det minnet som han/hon får söka hjälp för senare i livet. Det har jag ingen som helst rätt till! Jag har bara skyldigheter - och dessa ska förvaltas med både vett och kärlek. Det är för mig som för många andra, både gott och roligt att dricka lite vin, ta några öl, bli lite glad i hatten, få danslust och plötsligen få modet att säga allt man känner. Det får man göra, det bestämmer man själv och det gör jag också emellanåt. Jag är människa. Som Du. Men numera i ett sammanhang som utesluter barnen. Julen är för många Kärlekens och Gåvornas Tid, medan det för andra, inte minst barn - är ett helvete som kan liknas vid Jordens undergång! Så till Er, alla Mammor & Pappor: Se förnuftet, ta det och ge det av respekt och omtanke. Ställ en enkel och rak fråga till Era små förväntansfulla Hjärtan: Är det ok om jag blir full av Julmust ikväll?
Slå in ett paket av nykterhet!
Det är förmodligen den bästa julklappen ever...

Kärlek och en riktigt God Jul tillönskar jag Dig och de dina.

Marina Ingemarsdotter Härliga

Jag & Sanningen sitter här nakna

När motigheter står som spön i backen, när livet påminner om orättvisor och nederlag, när styrkan lagt sig för att vila, då är det någonstans det intre ljuset som får fylla på med energi.
Energin som gör att jag uthärdar både idioti och meningslöshet.
När en del hävdar att en vän att prata med är bästa medicinen, kan jag själv föredra att bara tala till mig själv. Och framför allt med mig själv. För det är den jag på allvar måste mig förlita mig på i slutänden.
Det där med förtroende och tillit till sin omgivning har för mig blivit något som endast existerar i perioder - och som avslutas lika abrupt varje gång i en känsla av chock och besvikelse.

Att bli sviken av någon man byggt upp ett förtroende för gör ont. Och smärtan kan vara uthärdlig men näst intill omöjlig att för alltid göra sig av med. Man är och förblir trasig. Krackelerad. Livrädd för att begå samma misstag igen. Försiktig. Reserverad.

Vänskap är stort. Störst av allt. Att missbruka den är att vara korkad. Det är en klen tröst för den som blivit utsatt för svek. Men ack så sant.

Min mor sa en gång att hon inte är intresserad av att ha en bästa vän. Kanske har hon blivit sviken. Trasig. Krackelerad. Hon har sig själv. I allt. Den enda hon kan lita på.
Och så är det kanske. Att man måste vara sin egen bästa vän för att klara av att vara någon annans.

Jag har så svårt att förstå det där med att förgöra någon annan genom att vända kappan efter vinden. Att kackla på som om man var avsedd för att vara en höna. Att ge intrycket av att vara någon att lita på för att bakom ryggen på en köra exakt samma dravel om igen inför någon annan.
Vuxna människor. De är experter på svek. På teater, skepnader och en himla massa ombyten av masker och falska leenden. Det är ingen vänskap. Det är död.
Man undrar varför. Vem som tjänar på det. Sen slutar man undra. Inser att det bara ser ut så. Ibland.

Jag tänder det där ljuset i kväll. Pratar lite med mig själv. Utan masker och falska leenden någonstans.
Det känns tryggt. För här finns inga kappor att vända. Inga kacklande hönor. Ingen teaterscen. Här finns bara jag. Stearinljuset. Och sanningen.

Och vi är lika nakna och levande alla tre...

Nu tändas tusen levande juleljus

Det är inget muntert budskap jag nu förmedlar, jag vet. Men faktum är att bostadsbränderna i adventstid ökar dramatiskt, och över 40 procent av alla bostadsbränder som orsakas av levande ljus i Sverige inträffar just i december.
Sett över hela året hör inte levande ljus till de vanligast kända brandorsakerna, knappt tre procent av det totala antalet bostadsbränder orsakas av levande ljus. Men just i december ser det annorlunda ut. Då står levande ljus för nästan 12 procent av de inträffade bränderna och är därmed den näst vanligaste kända orsaken till bostadsbränder.
Vi ska naturligtvis inte sluta med levande ljus i höst- och vintermörkret, men vi måste överlag bli mer varsamma hur vi handskas med levande ljus.
Det finns några enkla knep för att minska riskerna för bostadsbränder i juletid.
Några är att alltid ta en extra runda i sin bostad innan man går ut - och kolla att alla ljus är släckta,  att spisen är avstängd, bara använda ljusstakar och ljusprydnader som är obrännbara och att se till brandvarnaren fungerar.
Andra saker att ha med i tankarna är att inte ställa ut gammalt julklappspapper i trapphuset. Det är din väg ut om det börjar brinna! Förvara inte heller julklappspappret på balkongen. En felriktad nyårsraket kan lätt starta en brand.
En brandfilt och en 6 kg pulversläckare bör varje hem ha. Ett bra julklappstips till dig som ännu inte vad du ska ge bort. Jag fick det själv som julklapp för ett par år sedan.

Det positiva beskedet jag får av Mats Brolin, brandmästare på Räddningstjänsten i Leksand, är att vi i bygden med omnejd har blivit väl medvetna och duktiga på förebyggande och brandsäkerhet.
- Sedan 2006 har vi sänkt statistiken med hela 80% vad gäller bostadsbränder. Då inträffade mellan 30 och 35 bränder på ett år. 2013 inträffade fem. Det är fortfarande fem för många givetvis, men det har i huvudsak minskat rejält. Detta beror delvis på att Räddningstjänsten informerar om just förebyggande arbete. Faktum är att vi är bland de ledande vad gäller förebyggande. Delvis beror det också på att folk tar denna viktiga information till sig.
När jag kollade med Clas Ohlson visade det sig att man säljer fler brandvarnare här uppe än vad man gör i sina övriga butiker i landet. Det är ett bevis på att folk är både införstådda och medvetna om riskerna, och förser sig med brandredskap i hemmen. Det är oerhört positivt.

I media har vi den senaste tiden blivit varse om att olika typer av ljus har lättare för att starta en brand. Bl.a. ses paraffin i värmeljus som en extra fara. Inte minst när man ställer dessa samman i en grupp på ett fat eller en bricka. Då kan en gas avges som resulterar i en mindre explosion. Detta kan medföra att branden blir ett faktum, vilket också inträffat på olika håll i landet.
Personligen har jag bytt ut alla paraffinljus och införskaffat sådana av ren stearin. Det betyder inte att jag lämnar ljusen utan uppsikt, vilket man givetvis aldrig ska göra. Men jag minskar därmed risken för att just dessa gaser uppstår, vilka kan starta en brand inom loppet av några sekunder.
Självklart är det också en mysighetsfaktor som vi ska känna njutning av i tider av mörker. Ljus hör julen till, och vackert är det onekligen. Men vill man ha en stearinljus tillvaro får man helt enkelt tända den med ett inbegripet ansvar.

- För att få uppleva en riktigt God Jul rekommenderas alla att se över sina brandredskap i hemmet. Att brandsläckaren fortfarande är i drift. Och att brandvarnaren verkligen fungerar. Sist men inte minst: Glöm aldrig att släcka ljusen innan du lämnar ett rum. Då kan man vara säker på att det blir en brandfri och fröjdefull jul, avslutar Mats Brolin på Räddningstjänsten i Leksand.

Nu är julen & hjortronglöggen inflyttad

En lugn och vacker första advent har avnjutits. Leksand bjöd på en vintrig och fin julmarknad, med en minusgrad i luften och pudersnö under fötterna. Så där alldeles lagom med allt.

Och vid hemkomsten värmdes hjortronglöggen på. Bland de godaste glöggsorterna jag druckit.
Här hemma har julen nu äntligen flyttat in. Ja, till och med granen står ståtligt och lyser upp med sitt sken i vardagsrummet. Det är en tradition sedan många år, att vår gran pyntas redan den 28:e november varje år. Då fyller min dotter år, och förr om åren då vi var bosatta i Östergötland, såg vi till att få den pyntad denna dag eftersom vi alltid var i Dalarna den mesta av juletiden. Så för att få avnjuta jul och pysslet därtill fick det bli på hennes födelsedag. Sedan har detta datum på något sätt blivit vårt julpyntsdatum. Det är skönt att ha det vackra omkring sig en längre tid. Jag kan tycka att det är för mycket jobb att ta in en gran dagen före julafton för att sedan ta ut den igen kort tid därefter.
Jag vill hinna tröttna på julen rejält innan allt förflyttas ut till förrådet igen.

I år är det dessutom mer stilrent i hemmet vad gäller pyntandet. Tidigare år har här stått prylar överallt och därav har jag förmodligen tröttnat ur ganska snart. I år känns det lagom. I huvudsak är det adventsstakar och julgransljus som får stå för det mesta. De röda accenterna i form av kuddar och filtar bidrar till alldeles tillräcklig julkänsla.

Det behöver ju inte heller nödvändigtvis vara jul för att använda rött i det svartvita hemmet. Det kan få vara så under vintern. Lite smått dramatiskt och pigg färg. När våren gör sin efterlängtade entré väntar det limegröna i linneskåpet. Eller möjligen någon annan kulör som i huvudsak sticker ut.

Nu är tiden inne att avnjuta detta härliga skimmer som ljusen avger. Med ansvar och respekt förstås. I detta hus lämnas aldrig ett ljus utan uppsikt. En brand kan vara ett faktum inom loppet av några sekunder. Det varmaste jag vill uppnå i mitt hem är av hjärtat och den rödaste filten.

Ja, och så en skopa av den underbara hjortronglöggen, förstås!