Nu är vi två solar hemma!

Vacker bordslampa gjord av plåt. Strålar som solen!

Det blir intensivt när jag väl påbörjar omvandlingen vid de olika årstiderna i det Härliga Hemmet. Det får helt enkelt ta sin tid innan allt står helt klart. När våren snart gör sitt intågande vill jag ha luftigt och ljust, vilket igår resulterade i att jag förändrade köksfönstret med att lyfta ned gardinstången till mitten av fönstret. Mer ljus och öljettgardiner i dimröosa för att matcha de övriga i inredningen, Men det roligaste var att placera den nyfunna lampan på fönsterbrädan. Formad som en sol strålar den fantastiskt vackert där den står! Ett fynd jag gjorde, av en lampa som utgått ur sortimentet i butiken.
Nu är vi två solar här hemma! Med den enda skillnaden att jag inte är en utgående modell..

Provtändes i skymningen igår kväll.

Spanade in den utifrån. Man längtade in.

Ännu vackrare i riktigt mörker. Ungefär som jag.

Under kommande helg är jag helt och hållet allena. Vilket betyder städning, ordning och reda. Vem vet. Det kanske blir ännu fler förändringar. Det lär du inte missa i så fall. Jag lägger ut de mesta här på bloggen. Ha det fint till nästa gång.

// M

En rosa snabblunch!

Jo, då. Jag hann faktiskt hem på lunchen för att städa i ordning vardagsrummet idag. Inte helt och hållet klart, men i huvudsak fick jag till det viktigaste.

Några smådetaljer återstår. Den värsta av dem alla; dammsugningen!

De dimrosa ljusen är så vackra att man knappt vill tända dem.

Jag har tre till av dessa ljusstakar. Men det blev lite för många med hela gänget här.

Fortsättningen av den rosa inredningen fortsätter under kommande helg. Välkommen då!

De största färgklickarna ingår i familjen

Madonnan har fått ett nymålat golv.

Det roligaste med inredning är det enkla och okonstlade. Framför allt om det visar sig praktiskt också. Har man en tunn plånbok och vill anpassa sig efter den, är det en utmaning att få till det som man vill ha det. Det är just den utmaningen som är tjusningen. Det får gärna se dyrt ut, men vara löjligt billigt.
En sprayfärg kan bidra till rena himmelriket! Enkelt, snabbt och ingen större kostnad. Jag har olika kulörer stående nere i verkstaden, och omvandlar de små detaljerna ofta. Ångrar man sig är det bara göra om.
Jag har tidigare skrivit om årets trender vad gäller kopparfärgen. Inte min stil alls, då jag föredrar krom, aluminium och silver. Men till det puderrosa detaljerna måste jag tillstå mig att erkänna att kopparfärgen ser bra ut. Så en sådan sprayburk har nu införskaffats. Men bara till ett fåtal småsaker. Det får absolut inte ta över på något sätt. Under gårdagskvällen intog jag målarvrån, och sprayade lite svart (bilden ovan). Glaskupan till min madonna hade träfärgad botten, vilket inte passade så bra. Det tog ca 5 minuter att genomföra. Har man tålamod som bristvara kan det inte bli bättre.

Alla rum har omvandlats med rosa kulörer. Endast vardagsrummet kvar.

I nuläget har jag huset fullt av tonåringar och en mor. De är de största färgklickarna.

När ensamheten gör entré kan jag således inta vardagsrummet också.

Snart publicerar jag fler bilder, främst från mitt vardagsrum, som i skrivande stund är invaderat av både tonåringar och morsor. Bäddsoffan är utbäddad och runt omkring ser det ut som en bomb slagit ned! Det hör det stökiga vardagslivet till. Men snart är det städat, och lite rosa..

Madonna & Uggla i en liten bubbla!

Förändring pågår i stort sett hela tiden vad gäller kulörer och inredning i hemmet. Under gårdagen hittade jag något som jag länge funderat över att införskaffa. En glaskupa där min madonna kan stå och posera som hon vill. Till Ugglan har jag använt en hög cylindervas som jag först fyllt med lite svart sand. Det blir effektfullt och ett fint blickfång. Madonnans "golv" ska nog omvandlas till svart, det också. Det blir bättre i det Härliga hemmet.

Golvet till Madonnas scen målas snart om. Svart gör sig bättre.

De rosa tulpanerna trivs i mitten.

Tack, kära vår för ditt tidiga besök.Du är så välkommen att stanna!

Orena fönster och smutsiga pasteller!

Det var ju inte så väldigt länge sedan jag plockade fram de gröna detaljerna i det Härliga hemmet. Men så tittade solen in genom lagom orena fönster, och plötsligt slog vårkänslorna till och skrek; rosa!!

Nu är inte jag den typiska pastelltjejen. Inte alls, om sanningen ska fram. Men till årets inredningstrender hör puderfärgerna till. Det lite smutsiga pastellerna, som inte på något vis antyder till vare sig karamell eller slisk. Då kan det funka. Jag var dessutom lite nyfiken på om kombinationen svart-vitt och pastell-kulörer skulle trivas ihop. Men jag tror att de gör det. Ingen av dem har höjt rösten hittills i alla fall. Bara jag. När stortån träffade bordsbenet.

Det blekt rosa gör sig helt ok till det svarta och vita.

Jag har ett ett helt upplag av kuddar, i alla varierande färger. 

Sovrummet får några rosa klickar som umgås med svarta prickar.

Prickigt, randigt och rosa.

I sminkhörnan samsas rosa ljus och läppglans.

Lite ovant, men vackert i köket med pasteller.

Det höga ljusstakarna ska flyttas in i vardagsrummet snart.

De gröna äpplena fick ge plats åt.. Ugglan! Vacker i vas.

Underbara tulpaner!

Nu är det bara vardagsrummet som återstår att inredas med lite smutspastelliga färger. Återkommer med bilder naturligtvis. Sen får jag väl ge mig ett tag vad gäller inredningen. Ett liiitet tag, i alla fall...
Tack för titten och välkommen åter!

Leksand föredrar VM i tråkighet!

Skid-VM i Falun har inletts. Dalarna bubblar. På vissa håll i alla fall. Inte i Leksand dock. Här väljer man att skicka några medarbetare från kommunen som utsetts till "glädjespridare", som på plats i Falun ska representera Leksand. Vilken fantastisk idé!
Tänket på orten vad gäller marknadsföringen av Leksand är för mig långt bortom vett och sans. Här vill man skryta och skrodera om den vackra turistorten, locka fler till både påsk och sommar, samtidigt som man vill framställa sig som hur tråkiga som helst! Och inte på något sätt involvera sina egna invånare till något som bidrar till en glädjande och givande sammanhållning.
Här sitter jag nu, skrollar ner över massor av fb-uppdateringar där folk tycks vara högst involverade i detta stora evenemang. Jag märker ingenting! Varför har det med åren blivit så förbannat trist i Leksand? Är det lathet eller är det helt till ända med fantasi? Och var i ligger kunskapen om marknadsföringen av vår ort? Man kan inte fortsätta leva på gamla premisser, och man kan inte heller tro att hockeyn är det som räddar oss vad gäller antalet besökare.
Varför inte göra som Rättvik, där initiativen tycks hagla? Camp Norway är en lysande idé som involverar hela orten, både boende, företagare och nyfikna besökare.

Jag flyttade till Leksand för snart 19 år sedan. Man kan ju enkelt uttrycka skillnaden på nöjesutbudet idag och då. Krogar har alltid funnits. Men det hände mer. Överallt. Tänket var ett annat. Idag är det tyst. Lugnt. Tråkigt. Förutom när Melodifestivalen väljer att inta arenan. Då vill kommunen uppvisa sina bästa sidor och gör plötsligt allt för att framstå som otroligt hippa. Jag blir bara trött.

Jag har någonstans hört att Leksand en gång fick en förfrågan av Rättvik om man kunde tänka sig att ta del av Classic Car week, då evenemanget i stort expanderat. Leksand sa nej. För hur skulle det se ut? Om våra torg och gator blir invaderade av raggarbilar innehållande glada och festande stollar? Nej, något sådant "fult" ska inte överta det vackra och stillsamma. Varför?

Jag gillar Leksand. Jag bor och lever här. Det är fint. Trevligt. Men inte speciellt roligt längre. Jag tycker det har blivit alldeles för fyrkantigt och ingrott tråkigt.
Det finns eldsjälar som gör allt för att försöka återuppta Leksands goda rykte vad gäller festligheter, fart och fläkt. Men dessa stackare jobbar i motvind. Så har det varit länge.
Så i ärlighetens namn börjar jag titta åt annat håll. Jag kan väl tänka mig att flytta till en ort som tänker framåt, och som inte är rädda för att ha glädjespridare på sin egen ort. Som inte väljer ut dem och skickar dem till en annan ort där det händer något. Jag kan väl tänka mig att flytta från en ort som i viktiga avseenden tänker och planerar helt fel.
Jag kan tänka mig en ort som tänker och gör Rätt...vik!

Sue Ellen, Magnus Uggla, Jane Hellen & jag!

Ungefär vid den tid jag började upptäcka att Veckorevyn var mer intressant än Starlet, började mitt intresse för mode att ta sin form. På väggarna byttes affischerna ut från John Travolta till Magnus Uggla, som sannerligen inte skulle uppskattas av vare sig mammor eller pappor. På grammofonen gick hans senaste vinylskiva "Den ljusnande framtiden är vår" och repeat-funktionen bestod i att försiktigt lyfta pickupen tillbaks till spår ett, utan att repa vinylen med det nyligen utbytta stiftet.
Det var mest texten som var tilltalande för en hormonstinn tonåring i befrielsebehov. "Det är mitt liv och jag gör vad jag vill. Jag gör precis vad jag vill med mitt liv"..
Puberteten var ett faktum. Killen som mekat moped och gillat slagsmål kunde helt plötsligt bli en bridgespelande hårdrocksfantast som vägrade äta kött. Och den försynta plugghästen förvandlades till en färgstark och radikal feminist. Nu började livet på allvar.

På det nyligen införskaffade toalettbordet stod clearasil och vaseline uppradat, ett och annat läppglans med smak av loranga, och i håret var doften av Jane Hellen viktigare än frisyren - som var hempermanentad med uppsprayad lugg. Rubiks kub mottogs i rosa födelsedagspaket, vilket enkom ledde till vanmakt för en kaxig mini-människa, endast intresserad av att puffa till axelvaddar och bläddra i postorderkataloger. I den figurerade trådsmala modeller iklädda senaste modet. Då var det parkas och lila overaller som tilltalade de naiva, förvirrade ögonen. Det var snyggt. Och rätt. Ski-pants och pumps i regnbågens alla färger låg i stora högar i tonårsrummet, vars dörr oftast var stängd för konstiga vuxna varelser.

Månadspeng var nu införd, och att tillhandahålla barnbidraget var ett stort och märkvärdigt steg in i den väntande viktig-petter-världen. Tjatiga föräldrar lät sig undervisa i smart ekonomiskt tänk, och söner och döttrar lovade heligt att lägga hälften i någon ful, koboltblå spargris från PK-banken. Det var förstås bara bullshit. Första pengen gick till bussbiljett och till närmsta stad innehållande både Tempo och Galne Gunnar. Känslan av rikedom infann sig redan vid luckan för biljettköp. Man var både fri och lite vuxen. Som dessutom inom snar framtid skulle se mer cool ut än en popstjärna. Sedermera kom man snarare att likna Sue Ellen på deken, men det blev ett senare bryderi.
I huvudsak fylldes nu garderoben på med det mest absurda och essentiella, och just där i låg det viktigaste av allt: min identitet. Där ord och förnuft tog slut fick utstyrseln ta vid och signifikativt påvisa vem jag egentligen var. Vid en första anblick, troligtvis; lite vrickad och konfys.
Det gjorde inget. Det var jag. Och när jag tänker efter, är jag nog lite grann kvar där än!

Med åren fylldes garderoberna på, med plagg uppseendeväckande och bisarra på samma gång. Det skulle vara så i den tonårigas tycke. Den tonåringen är till viss del ännu med på ett litet hörn. När jag idag går in i en klädbutik dras jag per automatik till de klädställningar med flest plagg kvar. Det borde rimligen betyda att det är väldigt få som inhandlat dessa trasor. Då lär jag med andra ord synas i mängden. Det blev under 80-talet ett innerligt intresse för mode, där grundstommen bestod i att bli just sedd. Överallt. Intresset finns kvar. Idag med en helt annan stomme, bokstavligt talat. Det är visserligen kul att bli sedd, men framför allt handlar det idag om att känna sig vacker, handlingskraftig och resolut. De överblivna plaggen i butikerna, de som inga andra tycks vilja ha, blir mina med stolthet. De kanske anses fula och anskrämliga. Men inga plagg är fula. Det beror helt och hållet på hur man bär dem. Och idag vill jag genom min utstyrsel fortfarande påvisa att jag går min egen väg. Att bära näst intill illusoriska plagg lockar fram en stolthet större än 80-talets tuperade kalufser.

För visst handlar det någonstans om en slags identitet, än idag. Det vi visar utåt med vad vi bär i klädväg, är för vissa den perfekta skölden att dölja sitt innersta med. För andra är det tvärtom. Jag tror mig påvisa vem jag är, vad jag känner och vilket håll jag är på väg åt. Mitt håll. Eller om det är åt Magnus Ugglas håll. "Det är mitt liv och jag gör vad jag vill. Jag gör precis vad jag vill med mitt liv".

Det är roligt att se tillbaka på sitt liv och jämföra det med nuet. Vi är alla föränderliga och unika på samma gång. Det gäller nog till och med Sue Ellen i 2000-talets version av Dallas..

Till Dig...

För att Du är vacker

Vår-pirr och granne med Brad Pitt

Det räcker med att solen tittar fram och att dessa efterlängtade plusgrader bidrar till snödropp. Då vaknar undertecknad, förvånad och lyrisk på samma gång, över att vintern snart är passé. Äntligen går vi mot den årstid jag lever med och för!
Känslan bidrog till spirande inspiration och det sköna gröna plockades fram i hemmet igen. Äntligen!

Kände mig hög hela helgen. Typ tre äpplen hög!

Känner mig ungefär lika ståtlig.

Pyntat köksbord

Jag gillar den lilla porslins-struten. Innehåller salt.

Svart vinbox för rödvin inköpt på Lantliv. Snart står där också en vit.

Michael Jackson har fått en egen vrå i sovrummet.

Hans granne heter Brad Pitt.

Vy från vardagsrummet.

Ut mot kök och hall.

Ljuvligt grönt!

Gör-det-själv-verkstan!

Till höger skymtar Leif GW Persson! Jag sover på andra sidan. För där bor Johnny Depp!

Framför sängen står tv:n..och min lilla sminkloge.

Den gröna mattan påminner om kommande vår.

Den coola fåtöljen var röd från början. Fick den av en söt granne.

Äpplena är faktiskt fake! Men jag är på riktigt.

Så ser det ut när man gör entré i det Härliga hemmet.

En liten del av köket.

En annan del av köket.

En doft av choklad.

Med det lär våren 2015 känna sig varmt välkomnad till det gröna hemmet. Själv laddar jag upp batterierna för nya tider, med allt vad det kan tänkas bära med sig. Spännande och förväntansfullt på samma gång. Vårpirret kan börja!