Vinterfredag med lite färgsprak & glam!

Pastell-köket hos Härliga

Det är en trivsam fredag, yrväder till trots. På agendan står en rad av aktiviteter att se fram emot. Konferens, föreläsning, intervjuer och en fest att vackert mingla runt på till framåt småtimmarna.

Turkost är kulören som gäller för nu

På söndag är mer roligt att göra. Möte med Markolioo och de andra i föreställningen om Trollkarlen från Oz. Och på tisdag äter jag lunch med Thomas Bodström.
Spännande och roliga dagar som raderar ut känslan av snö och drivis.
För att känna den där känslan av absolut harmoni såg jag till att städa fint därhemma i morse också. Det ska kännas vackert att komma hem, även när knoppen är något tung.
Önskar Dig en underbar helg!
Det ska jag ha.

Det Härliga vardagsrummet

Blommig vinter!

Snön fortsätter att falla över vår lilla stad. Plogbilsförarna ser minst sagt koncentrerade ut när man möter dem längs gator och trottoarer. Det gör jag också. Inte för att jag intalar mig att producera höga snödrivor, mer för att jag tillåter mig att tänka blommigt.
Jag fortsätter så tills snön smälter bort...

Rosor & Tulpaner har flyttat ihop!

Kommer man bara igång så går allt av bara farten. Igår vaknade lusten hos inredaren i mig. Vita Huset fick därmed lite uppiggande accentfärger. Jag vill tjuvstarta våren med blommor och kulörer som suddar bort lite av vinterkylan. Vårkänslan hälsas härmed varmt välkommen!

Pastellprakt från Greengate

Vid mitt senaste Stockholmsbesök hittades änglar (i dubbel bemärkelse)

Rosor och tulpaner har blivit lyckliga sambos hemma hos mig

Jag vill vara stark, klok & vacker!

I en årstid av snöfall och kyla infaller sällan lusten till den där obligatoriska ordningen i hemmet. Det får liksom damma till sig i alla möjliga vrår, klädhögarna får växa sig högre än K2 och städerskan i mig tar en välbehövlig paus från alla måsten. 
Ärligt talat plockade jag faktiskt bort det sista julpyntet igår! Tomtarna stod där på sina podier och såg högst förtvivlade ut i sin övergivenhet. Jag tyckte mig t.o.m. se en tår i den ene tomtens ögonvrå. Han var väl uttråkad, kan jag tro! Stå där och invänta bättre tider bland all bråte och ett lager i klass med Clas Ohlsons. Han har förflyttats till det övermöblerade förrådet nu. Tillsammans med de övriga Nissarna.

Ibland funderar jag på att bli sambo med dessa under denna årstid. Gå i ide och sova ut, låta håret växa och tova sig, tänka kloka tankar och komma ut som en nyponros framåt vårkanten.
Som stark, vacker, intelligent och rolig!
Det är alla ingredienser som behövs för kommande vår och sommar. På vintern får allt bara vara. Vitt, stormigt och kallt. Möjligen kan jag vara lite rolig när jag sms:ar med tomtarna ute i förrådet.
Och när jag umgås med alla andra tomtar där ute i vår fantastiska Värld.
Vi är ju några stycken.

Jag lägger mig raklång på en 160-säng. Tittar i taket och låter sekunderna ticka. Dammtussarna stampar takten. Det gör inte jag. Jag tänker i pastell. På tulpaner och rosor. Och laddar inför en fight med dammsugaren. Den har varit ledig länge nu. Återstår att se vem av oss som suger mest...

Jag svarade i Bruce Willis telefon

Det slår aldrig fel. 

De få gånger jag råkat placerat min mobil på behörigt avstånd, och samtidigt är fullt sysselsatt med något som kräver min fulla uppmärksamhet, så ringer det. Alltid!

Där står jag vid överfull diskbalja, håller ett öga på den kokande potatisen, vispar i såskastruller och tänker tankar om morgondagens aktiviteter, och i bakgrunden ljuder actionscener från tv:n.

Det är i denna stund ett kaos i den yra hönshjärnan, varför denna distraherande mobilsignal får undertecknad att gripas av fullständig panik.

Hur i hela friden ska jag hinna svara nu?! Det uppstår någon slags oförklarlig blackout i den lilla knoppen, som signalerar akut utryckning. I denna sekund försvinner allt förnuft tillsammans med såsångorna ut genom spisfläkten.

Det är som om larmet går. En allvarets stund där varje sekund är dyrbar. Som om något var på väg att brinna ner. Men det enda som egentligen brinner är hjärncellerna som tycks förlorat all kontakt med intelligensens huvudkontor.

Jag är säkerligen inte ensam om detta. Jag har storögt betraktat andra som grips av exakt samma panik när det ringer. Att beskåda detta scenario är som att få en dramatisk scen serverad sig, ur en film av tragedi. Där sirener och alarm påtalar den vettskrämda lilla människan att det är fara på färde! En situation där Livet står på spel. Där sunt förnuft övertas av panikhandlingar och där man inledningsvis står helt paralyserad för att i nästa sekund klura ut hur man ska klara av hela det dramatiska utspelet.

Där står jag. Med just det ovan nämnda inpräntat i kropp och själ. Första ringsignalen. Ögon stora som råttpittar. Andra ringsignalen. Jag släpper allt för mina händer.Nu börjar det hända grejer. Tredje ringsignalen. Nu ekar ljudet i hörselgången och påtalar avståndet mellan mig och telefonen. Nu är det benen på ryggen som gäller.

Så jag springer genom hela lägenheten, sladdar i strumplästen strax norr om vardagsrummet, slår i tån i tröskeln, skriker fy f-n rakt ut, halvgrinar och får slutligen tag på telefonen.. Som inte ringer alls! Det visar sig nämligen vara Bruce Willis skit-telefon på kanal 9 som har samma signal!!
"Yippee-ki-yay, motherfucker" är min första tanke där jag står som ett fån med andan i halsen.

Människan är inte klok. Lite smått galen, faktiskt.

Vad är det som gör att man är så fasligt rädd för att missa ett samtal? Vad är det som gör oss människor så fantastiskt korkade att vi lägger förnuft och sans på vila bara för att det ringer?

Som om vi skulle missa Livets chans om vi inte skulle hinna svara.

Det är ju så enkelt att ringa upp vederbörande, vid ett annat tillfälle. Numret står liksom på displayen, hörru Blondinen med såskastrullen!

Middagen är snart klar. Jag kan behöva trösta mig med en kokt potatis där jag nu går haltande med öm tå. Snart kanske mobilen ringer på riktigt.

Då vet jag med vilket namn jag ska svara: Willis!

Om jag nu hinner, vill säga...

Lika rörlig som en isglass!

Den vackra solen lurade den yrvakna hönshjärnan denna morgon. Alla termometrar passerades i god tro om att kylan där utanför åtminstone skulle vara något sånär godtagbar.
Mitt felaktiga antagande blev således ett irriterade faktum när väl den lilla nästippen tog sig ut i den kalla världen. Den yrvakna delen fick sig därmed en rejäl törn, och sällan har väl hjärncellerna dansat tango med sådan elegans! Den smällkalla chocken fick undertecknad att se sitt eget temperament frysa fast i snödrivan likt en finsk pinne, och trots stickig och noppig vinterstass på mjölkvit och späd kropp, konstaterar jag att den genomträngande kyla resulterar t.o.m. i frost på muffen!
Det är väl ett förbannat kyligt i-land vi lever i.

Den finska saunan har väl aldrig varit värd så mycket längtan till som nu. Den som jag annars gärna avböjer, då halva uppväxten tillbringades i denna heta mini-cell med en mormor och en morfar och ett björkris jag i största möjliga mån försökte undvika.
Idag skulle det vara helt ok. Hellre är jag en ångkokt grönsak än en stelfrusen blondin lika rörlig som en isglass!
Fördelen må vara att gårdagens leende frusit fast. Alltid något...

Jag & Pippi Långstrump har en del gemensamt

Min far bar namnet Ingemar, och ett sätt att hylla honom var att jag med hans tillstånd och glädje bytte till efternamnet Ingemarsdotter för en himla massa år sen. Det har jag burit med stolthet under alla år. Det gör jag fortfarande. Men inte som efternamn. Jag har liksom Pippi Långstrump, en lång namnlista att stoltsera med. vilket inte så många är medvetna om. De flesta känner mig som "Marre". En hippare förkortning av mitt förnamn som egentligen är Marina-Evelin.
Sedan i somras heter jag Härliga i efternamn. Ingemarsdotter finns kvar men numera som mellannamn.

Anledningen till namnbytet härstammar i att mina två vackra barn bär olika efternamn. Min son heter efter sin far och dottern bär fortfarande efternamnet Ingemarsdotter. Tanken är att jag och mina barn ska kunna ha ett gemensamt efternamn. Att ha ett "dotter"-namn klär inte en pojke så bra, varför vi gemensamt hade en diskussion om ett efternamn som delvis klingade bra i hörselgången, och delvis skulle kunna passa oss alla tre. 
Patent & registeringsverkets namnförslag var inget som tilltalade någon av oss, varför jag istället själv klurade på något eget påhittat. Jag har alltid gillat ordet härlig. För att det helt enkelt är så härligt.
Så jag ansökte om efternamnet Härlig i förhoppning om att det skulle bifallas.
Dessvärre visade det sig att det redan vara en registrerad produkt och avslaget var ett faktum. Jag lade till ett A och gjorde ännu ett försök med namnet Härliga, och se det gick bättre.

Ursprungstanken var att jag bara skulle lägga till Härliga på mitt redan existerande efternamn. Men lagar och regler förhindrade detta, vilket medförde att jag fick ta bort Ingemarsdotter som efternamn och istället bära det som mellannamn. Komplicerat ska det vara.
Många tror och har fått för sig att jag använder Härliga som nickname på Fb, bloggen och i Leksandsbladet som krönikör. Så är alltså inte fallet.Vi är och heter numera Härliga, och pappa Ingemar sitter med all säkerhet i sin himmel och tycker detsamma. Ingemars dotter kommer jag alltid att vara. Den härliga..

            Marina-Evelin Ingemarsdotter Härliga

                               Men det går lika bra att kalla mig Marre ;-)

Mot ljusare tider!

Det är möjligt att det i meteorologiska termer heter 'lätt' snöfall. Men i mitt sinne känns det snarare som ett rätt tungt sådant. Vilken tur att solen ger vinterdagen en liten fight just denna dag.
Det påminner om kommande vår. Och att kyla går att härda ut.

Den vackert blå himmelen matchar Livet perfekt. Ett vackert par som går hand i hand under solen mot ännu ljusare tider. Jag tycker vi fortsätter att ha det så...

Kramens Dag

Dessa dagar! Fulla av Liv. Händelser. Känslor. Tankar. Vardagliga sysslor. Festligheter. Drömmar.
Dagar som döpts med olika namn. Vi bör vara glada för dem alla.
Just idag är det Kramens Dag. Den borde finnas där naturligt varje dag. Hela Livet. Men givetvis måste det ju kännas någorlunda lyxigt för den som fyller år just denna dag, och därmed bli tilldelad sådana.
Själv fick jag fira min senaste på Klamydia-måndagen!
Turligt nog har jag blivit utrustad med humor av just sann ironi, och första skrattet för dagen var ett faktum. Jag har i huvudsak ett friskt sinne och en Levande själ och det vill jag gärna fira.
Det är så ofantligt mycket mer än vad Klamydia kan skryta med! 

STOR KRAM till Dig som läser detta. För det är Du värd...

Härliga förändringar

Ny webbadress med mitt rätta efternamn och färger av vår får förnya min blogg denna dag.
Härlig är jorden.
Härliga är jag.

Guldbagge-galan 2014

Guldbagge-galan denna 20:e dag i januari.
Som vi väntat, spekulerat och längtat efter denna direktsända gala. För att få gotta oss i lite glitter & glamour, göra entré i den perfekta Världen, där allt bara är så perfekt! Där blotta synen för ögat får oss att glömma bister verklighet och vinterkyla.

Foto: Sveriges Radio

För de är ju inga vanliga människor! De går på tå genom hela livet och sveper runt som kungar & drottningar dygnet runt, året runt. Lever Livets glada dagar, tjänar stora stålar och är helt och hållet genomlyckliga. Där finns inga ledsamheter, hela Livet är en stor och glittrande scen där publiken alltid ger stående ovationer och ropar "En gång till".
För glamour-folket existerar inga gällt ringande väckarklockor klockan 8 på natten, när vi andra stiger upp för att tjäna vårt levebröd. För dessa sköningar finns bara en ljus tillvaro som lockar oss andra till obegränsad nyfikenhet, där vi vanliga, dödliga inte märker gränsen mellan stjärnglans och integritet och därmed tar oss rätten att stalka lte ibland, för att sedan spy lite galla i skvallerpressen om dessa divor som inte ens tål lite fönstertittning!
Det är något speciellt med  glam-folket.

Foto: SVT

De hjälper oss lite på traven vad gäller självbevarelsedrift och folkvett. Speciellt får vi hjälp med att inbilla oss det Perfekta Livet i sus & dus.
Ett maskineri utan störningar av grus.
Vardagsbestyr göre sig icke besvär denna kväll. För ikväll ska här betraktas och beaktas.
Go, Sissela, go!

Minus ute, plus i hjärtat!

Det är ingen lek med minusgrader för en tjej som gillar att ligga på plus, om man säger så. För att utstå denna årstid har jag som rutin att åtminstone tänka positivt en gång i vintermånaden, och därmed intala mig att det är fint att uppskatta våra fyra årstider. Det hjälper föga. Kyla är i min värld endast något man vidtar i situationer där lugn och sans kommer till sin rätt. I övrigt anser jag att den kalla delen av Livet kan vara för sig själv. För att råda bot på påtaglig frossa låtsas jag vara sommaren personifierad. På lite olika sätt. Färgklickar i tillvaron blir till bra draghjälp.

Snart är ju faktiskt våren på intågande. En tanke som gör mig både glad och lättad. Jag & solen är det perfekta paret, och vi skiner enkelt ikapp!

Hemma i i det vita huset råder för närvarande kaos i inredningen. Jag brukar vanligtvis vara snabb med förändring av färg och form när julen passerat, men i år får allt gå i sakta mak. Precis som januari vill ha det. Pastellernas tid lär inta mitt Liv i dubbel bemärkelse så småningom.

Tulpaner i vackra färger får agera stöttepelare i kylans tider. Att med blå ögon betrakta dessa är som balsam för själen. Det får liksom klockan att ticka lite snabbare. Det är en ok flykt för en het tjej som vill fortsätta hålla temperaturen..

Jag har gått in i fondväggen!

Ja, se vi människor är ibland underliga varelser. Ibland beundransvärda, ibland värda att ifrågasättas. Men att Leva i en galet snabbt snurrande Värld är inte alltid så enkelt.
När sömnbrist råder och tankarna förvirrat yr omkring kan jag plötsligen komma till insikter som jag inte riktigt vet var jag ska göra av. Eller med, för den delen.
Det funderas om allt från praktiska bestyr till djupaste känslor om huruvida Livet egentligen bör levas. Om hur allt ska hinnas med och varför. För att avleda det allra tyngsta koncentrerar jag mig på tankar om inredning. Det är lätt att må bra då. Eller åtminstone lite bättre. En liten flykt från det besvärliga. Inredning är enklare och roligare än utredning.
Under rådande omständigheter kommer jag av naturliga orsaker att tänka på omtapetsering av väggar. Fondväggar är bra. En detalj som syns. Som gör ett helt rum.

Ja, tänk att vi människor är så fantastiskt duktiga på att lägga ner all krut och energi på det vackra, ytliga, på fasaden. Vi väljer omsorgsfullt ut en vacker tapet i samråd med Martin Timell och Äntligen hemma, spacklar noggrant, mäter och rengör, mönsteranpassar och låter pedanten leva ut helt och fullt. Vad som samtidigt pågår inombords, i hjärta och själ tillåter vi att gömmas i en vrå långt bortom nuet. Det kan ligga där och gro i fred. I morgon är ju en annan dag.

Vi tapetserar helt enkelt en vacker fondvägg... för att sedan gå rakt in i den!

Ett förnuft knackar på i hjärnbalken för en sekund. Jag borde inte tapetsera någon vägg alls. Jag borde riva dem, allihop. Jag borde ha en öppen planlösning.
Det borde alla ha.

Till en själslig vän

Min vän..
Här kommer de sista orden från mig till Dig, år 2013. Så svåra att ta till sig. Så svåra att uttrycka. Jag passerar ett känslomässigt helvetesrum i detta nu. Och jag tillåter det. Här får du orden jag hittade i kaoset. De är dina. Direkt från rummet av rädsla, förvirring, hjärta, förstånd, och ett vackert yrvaket mod. Från min själ till Din:
Jag.
Älskar.
Dig.
När Du förmodligen i denna stund andas in. Kan jag i välkommen lättnad andas ut ❤

Kvinnlig fägring i manlig tappning!

Det har avnjutits lunch i sällskap med de övriga på redaktionen, och så här timmarna innan ledighet finslipas det på det sista inför nästa veckas krönika och intervju i Leksandsbladet.
Jag kan gladeligen stoltsera med att innehållet att se fram emot är av kvinnlig fägring i manlig tappning.

Leksands egen Peter Jöback har intagit fars-scenen och därmed gjort ett rejält uppsving också i den musikaliska sfären. Mats Ingels klär sig numera i kvinnokläder och säger sig själv ha upplevt äkta moderskänslor! Det kan han tacka tanten i honom för. Intervjun kan du ta del av på onsdag i nästa vecka.

               TREVLIG HELG!

2014 bär min favoritfärg

Det bästa med Julen må vara själva Julaftonen för barnen, som med tindrande ögon och iver vill öppna paket i långa rader. För mig är det de efterföljande dagarna när man lite smått snopet kan konstatera att det hela är över! Jahapp! Å nu då?!
Här har man laddat med energi, julklappar, långbord, klänning och ett gott humör i veckor, och så är det plötsligen över, förbi och passé i all hast!
Var det inte mer än så, tänker man där man står mer rundmagad än vanligt och rapar ut både julmustens kolsyra och senapsstank.
Men det är när jag konstaterat att sanningen är just sådan, som jag tar förnuftet till fånga och verkligen njuter av tillbakalutande i det skick jag för tillfället råkar befinna mig i. Klockorna får gå som de vill liksom ljuset och mörkret. Det är dyrbara sekunder, minuter och timmar i Livet som är till för att avnjutas likt en Drottning.
Förra året är inte så långt borta men ändå i det förgångna, i läge att lägga i god förvaring för blandade minnen. Raketer har avfyrats i vackra färger mot en mörkblå bakgrund, som en påminnelse om att 2013 nu farit iväg med enkel biljett mot det förflutna. Champagne har avnjutits och välkomnat ett nytt år som ska bli som alla andra år i en bemärkelse: Bättre än någonsin!
Det bekräftas av den favoritfärgade himmelen i skrivande stund. Den blå som går hand i hand med en sol som troget skiner upp de första stegen på Jorden detta år 2014. Härligt! En mycket bra nystart jag tacksamt Lever i.

Det är idag man är den pånyttfödda människan, urdruckna drinkar till trots. Det är idag man påbörjar det stora, nya och förhoppningsvis underbara.
Löften skall infrias och ögon skall hållas öppna. Varsamhet skall bidra till ett Liv i full empati och gränslös Kärlek. Oj, så lyckligt det ska bli! Och så mycket nytt för hjärta och själ att vänja sig vid. Det är i år allt det fantastiska kommer att ske. Allt det vi önskat oss föregående år. Det blir en hel del att deala med, det. Vi kommer således inte att gå sysslolösa. Vi kommer snarare att ha fullt upp med att sprida harmoni och framgång omkring oss. Tänk, så mycket rikedom vi får lära oss att både hantera och behärska. Tänk så händelserikt hela det kommande året blir!
Mina förväntningar kommer bra överens med himmelens färg idag. Den bär en blå nyans som matchar min naivitet.
Sicken tur att det råkar vara min favoritfärg och att den finns på min palett.
Den klara, varma och röda färgen får den Framtida Kärleken bidra med.
För det är förmodligen i år han gör sin storstilade entré!
En målare som vet hur att hantera en Livets pensel.
Välkommen 2014!
Det mest färgstarka hittills…

Svinfarmen stängd!

Jag köpte mig en liten gris igår. Av betong. Grå och tung. I smått sarkastisk underton kan jag konstatera att jag har viss vana vid dessa. Jag har dejtat så många svin, bockar och möss att jag enkelt och tveklöst kan titulera mig legitimerad bondmora!
Denne lille gris, som i välbehövligt terapisyfte får representera en lång rad av drömmar brända och naggade i kanten, får därmed bära en lång rad av olika namn. Det varierar från dag till dag beroende på vilket av x:en som kan tänkas behöva en sanningens avhyvling.
Det är utrensning på alla plan. Ett vulkanutbrott som låtit vänta på sig i allt för lång tid. En självrannsakan som kostar på. En mini-livskris nödvändig för fortsatt leverne i sanningens tjänst. Med öppna ögon ska det betraktas från alla håll. Ur de olika perspektiv som kan tyckas vara den onda verkligheten.
Vad svinen lärt sig under gångna bravader har jag ingen aning om. Det viktiga är min egen insikt om var mina egna brister och fel ligger. Den gångna natten blinkade visdomens lampa till. Jag får helt enkelt lära mig att börja umgås med människor. Jag får stänga grinden till den Marina hagen. Å hänga upp skylten på dörren:

Svinfarmen stängd!

Jag har träffat en tjur!

Jag har tagit mig en liten välförtjänt semester. D.v.s. en välbehövlig liten paus från allt vad sociala medier heter. Jag väljer att göra det ibland. För att återuppta det verkliga Livet som allt för enkelt och omedvetet raderas ut någonstans där ute i periferin. Det är så enkelt att fokusera på det ytliga har jag märkt. Som en utväg, en flykt från allt det där man borde ägna sig åt, men som upplevs som påtagligt arbetsamt. Den årliga känslomässiga inventeringen.
Den är ingen lek.
Det finns förvisso en möjlighet att låta den vara, låta den ligga och mögla till sig i en vrå långt bortom verklighet, men det fungerar sällan. Stanken gör sig påmind hur man än försöker ignorera soporna.
Så jag städar, reser genom Känslornas stora stad, tar en tur runt dess förorter och bekantar mig med både ljus och mörker. Ibland högst motvilligt. Där i ligger utmaningen.
Att ta tjuren vid hornen är ett rent helvete. Inte bara för mig. Också för tjuren. En bångstyrig liten jävel som sällan bara sitter och luktar på några blommor. Han har snarare rivit upp dem från rötterna.

Den innerliga resan  fortsätter i några mil till. Därefter kan jag så nya frön, plantera nya blommor och bjuda in till en frihetsfest. Ska bara tämja tjuren först...

Härlig är Jorden. Härliga är jag!

Så står jag här med fötterna på Jorden när året blivit 2014!
Smått svävande ibland, försöker jag ta Livet med ro. Så gott det nu går. Vi går mot ljusare tider, och lämnar det förflutna där hän. Åtminstone den del av det förflutna som påminner om svåra strider och drömmar brända i kanten.
Jag hälsar Verkligheten och Nuet välkommen. Vad det än bär med sig. Jag gör mig redo. För att Leva och överleva. I blåst och storm. I värmande solsken. I en vacker och galen Värld.
Härlig är Jorden. Härliga är jag!