Det är minst sagt ett känsligt men ack så viktigt ämne jag berör denna vecka. Och jag inleder med en fråga som möjligen klan stöka till lite på den redan skrivna önskelistan inför julen:
”Är det ok om jag blir full ikväll”? Har du någonsin ställt den frågan till din son/dotter?
Jag antar att din spontana tanke svarar: Absolut inte! Så kan man inte fråga ett barn. Det vore omoraliskt, ansvarslöst och högst olämpligt. Det är oftast den direkta tanken när detta känsliga och tabubelagda ämne berörs. Det är egentligen ingen hemlighet och heller inte ovanligt att alkoholen styr många liv och drabbar vår omgivning på sådant sätt att den påverkar i den mest negativa riktning som möjligt är, inte minst för de viktigaste vi har: våra barn. En förskräcklig dubbelmoral intar dessvärre vårt förnuft. Vi vuxna kan ta en sup eller två – och rent av flippa ur totalt samtidigt som vi predikar rätt och fel för våra söner och döttrar. För ingen vill se sitt barn falla för missbruk. Det sägs att alkoholism är en ärftlig sjukdom, och så kan det möjligen vara. Men vi kan det till trots påverka i en ljusare riktning med vårt eget beteende – och därmed åtminstone försöka förmildra ett elände.
Det verkar vara det mest bekväma för en vuxen att sopa det hela under mattan och låtsats som ingenting. Någonstans verkar vi tro att det vi inte ser eller hör heller inte finns. Det är en vuxen människas stora handikapp. Där tragiskt nog våra barn är oerhört uppmärksamma och har full koll och insyn, där faller vi vuxna platt. Få människor vill tala om det öppet, det är till viss del förståeligt. Alla vill må bra och visa den bästa sidan utåt och oftast tror man i sin egen dumhet att man är ensam om problemet. Innerst inne vet vi nog alla att så icke är fallet. Jag hittade följande på vardguiden.se
”Alkoholberoende är den vanligaste formen av beroende- och missbruksproblem i västvärlden. Ett tecken på beroende är att du tål mer och mer. Det finns olika behandlingsmetoder mot alkoholism. I Sverige beräknar man att 330 000 personer är alkoholberoende och att 780 000 har ett alkoholmissbruk, det vill säga återkommande problem till följd av sin alkoholkonsumtion. Vidare bedöms en miljon personer ha en riskabel alkoholkonsumtion. Det är få som söker vård för sina problem.”
Alla har vi detta i vårt medvetande, en information man gärna lagrar i hjärnans stora gömutrymme, väl nedpackad i lådan markerad ”Dåligt samvete”. Den vill ingen röra eller ta del av. Den får gärna ruttna och försvinna men se, det gör den inte! Den står där, orörd och ful och den överger Dig aldrig, detta innehåll som man själv lagt så fint på en botten av lögner. Den stinker och osar. Påminner om innehållet så till den grad att man antingen väljer att deala med eländet eller fortsätta att förtränga och därmed slippa konfrontera problemen. Tro nu för allt i världen inte att detta är någon slags moralisk predikan från mitt håll. Jag är inte på något sätt Guds bästa barn. Jag kan ärligen erkänna att jag själv utsatt mina egna för fadäser och fått sona ett flertal gånger för detta. En uppgift som är bland det svåraste och tyngsta att genomföra i ett värdigt liv.
Missbruk av olika slag finns sedan tidigare i min släkt och familj varför jag utifrån egen erfarenhet vill och kan göra min röst hörd i ämnet. Denna erfarenhet och lärdom har medfört en medvetenhet vad gäller mitt beteende och respektfull kärlek till mina barn. De har sett mig berusad, flera gånger. De har serverat mig sina åsikter och jag har, tack o lov, anammat dessa i djupaste allvar och respekt. I min egen, härliga berusning ser jag hela Världen ligga för mina fötter. Mina barn däremot, ser endast en värld som går under!
Idag är jag mån om att visa denna självklara respekt, att vara en bra förebild som inte vilseleder mina älskade. Jag kan dricka något glas vin i sällskap med barn i goda vänners lag men jag är oerhört vaken och skärpt inför den omvandling av min personlighet som faktiskt sker under drickandet. Ett enda snedsteg och jag kan ha påtvingat ett barn det minnet som han/hon får söka hjälp för senare i livet. Det har jag ingen som helst rätt till! Jag har bara skyldigheter - och dessa ska förvaltas med både vett och kärlek. Det är för mig som för många andra, både gott och roligt att dricka lite vin, ta några öl, bli lite glad i hatten, få danslust och plötsligen få modet att säga allt man känner. Det får man göra, det bestämmer man själv och det gör jag också emellanåt. Jag är människa. Som Du. Men numera i ett sammanhang som utesluter barnen. Julen är för många Kärlekens och Gåvornas Tid, medan det för andra, inte minst barn - är ett helvete som kan liknas vid Jordens undergång! Så till Er, alla Mammor & Pappor: Se förnuftet, ta det och ge det av respekt och omtanke. Ställ en enkel och rak fråga till Era små förväntansfulla Hjärtan: Är det ok om jag blir full av Julmust ikväll?
Slå in ett paket av nykterhet!
Det är förmodligen den bästa julklappen ever...
Kärlek och en riktigt God Jul tillönskar jag Dig och de dina.
Marina Ingemarsdotter Härliga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar