Grattis kära dotter!

                   Min lilla flicka når denna dag sitt 27:e år. 
                          GRATTIS & KÄRLEK TILL DIG

Jag har dejt i kväll!

                                           ÄNTLIGEN!
Kommer han ut ur garderoben i kväll. Välkommen!

Den trefaldigt trägna trion

Som ett blixtnedslag, en tornado och ett vulkanutbrott i gott samarbete.
Den trefaldigt trägna trion som bildar pakt för att påvisa makten över Brustna Hjärtans Patrull.
Att ingå i den sist nämnda är ett tufft medlemskap. Här finns inga änglavakter som beskyddar från attacker, oväntade och tårdrypande. Här finns bara en saknad efter sinnesro och ett förstånd som visar meningen.
Här omges man av den bistra sanningen. Den sanning som fräter sönder den naiva förhoppningen. En önskan som gått om intet. Ett misslyckande att beskåda och konfrontera.
Den trefaldigt trägna trion utför sina uppgifter till fullo. Brustna Hjärtans Patrull ligger platt.

Men även brustna hjärtan slår sina slag. För en framtid i styrka och vällevnad.

En liten tjuvstart av advent

I år har jag, förvånande nog inte julstökat det minsta inför advent. Föregående år har i stort sett allt varit klart vid den här tiden. Lusten har legat på vila, helt enkelt. Men så vände det något under helgen, och jag kunde inte motstå förrådet av jul efter storstädning i huset. Med värmeljus av kaneldoft glimrade det till och inspirationen vaknade till liv. Julen hos Härliga har börjat:

Årets färger blev vitt, silver & grönt

Adventsstakarna står redo för att tändas

Några LED-lampor tillåts inte i detta hus. Skenet ska vara varmt, likt tända ljus.

Geniernas lysande idéer!

Nu ska julpyntet fram. Åtminstone julbelysningen. Det sistnämnda lär jag få köpa nytt i år. Inte för att det är trasigt eller på annat sätt oanvändbart. Snarare för att skenet i lamporna skiljer sig så totalt från de lampor man har idag. I och med att de vanliga glödlamporna försvann och ersattes med bl.a. LED-belysning i smålampor, skiljer sig skenet och dess färg rejält. I de vanliga adventsstakarna finns det varma lite gulaktiga skenet, i de nya modellerna kallas det varm-vitt. Men det påminner snarare om ett kallt sken att likna vid gamla lysrör i en industrilokal! Införskaffade två fina hjärtan med belysning förra året. De passar fint i fönstren, men skenet vänjer jag mig aldrig vid. Det lyser blå-vitt och konkurrerar ut den övriga varma belysningen, vilket gör att jag väljer att inte använda de andra lamporna. Gör jag det, ser det ut som en krigszon! Hjärtat är fint i fönstren men skenet bedrar, skulle man kunna säga. Av den anledningen måste jag nu införskaffa en ny ljusslinga till granen, av samma modell, dvs varm-vita led-lampor. Ytterligare en kostnad. Irriterande att behöva göra ett inköp av något man redan äger men som inte längre kommer till sin rätt.

Vem har kommit på att kalla LED-belysningen för varm-vit?! När den är lika kall som frysboxen!Det kan ju tyckas vara ett i-landsproblem men faktum är att de nya reglerna efter avskaffandet av vanliga glödlampor, inte gör annat än ställer till besvär. Dyrare, fulare och inte ett dugg mer miljövänligt som man hävdar.  Och vi konsumenter sväljer dessa "lysande" idéer. Jag saknar glödlamporna, och inte minst blir jag förbannad när en gått sönder och jag får ge det tredubbla för att köpa en ny. Visserligen ska den hålla längre men för min del är det bara tråkigt att stå ut med detta snål-sken som jag förknippar med en sjukhussal! Den vanliga glödlampan kan man tacksamt kombinera med vanligt stearinljus vars sken är väldigt snarlikt. Den vackra lågan från ett ljus i sällskap med LED-lampan, får lågan att kvävas av syrebrist och panik!

Det finns verkligen genier som bidrar med lysande idéer men just i detta fall är det något tveksamt. Skulle Oppfinnar-Jocke finnas på riktigt hade han gapskrattat. Jag hörde en intervju med en av dessa genier som påstod att man med hjälp av dimmers och andra specialutrustningar, kan få ett varmt och mysigt sken också med LED-belysning. Kostnaden? Tja, det är inget man prioriterar som ensamstående med snäv ekonomi, kan jag ju säga. Dessutom går det inte att undvika att byta ut varenda lampa man äger, för att slippa blanda dessa olika sken som inte förenas i harmoni. Det blir med andra ord en dyr kostnad hur man än gör. Så vida man inte ignorerar det och blandar hej vilt för att leva på ett cirkusfält! Jag äger några glödlampor som fortfarande fungerar.  Jag ska vårda dem varsamt. Snart tänds  ”industrilokalen” upp ännu en gång här hemma. Bara ett blåställ som fattas..

Visdomar & Mirakel eller ålderskris?

Man kommer någon gång till en punkt i Livet där allt ställs på sin spets, där vägskälet aktiverar djupaste tankar om vilket det rätta valet månde vara. Där det förflutna inventeras med viss öppenhet, där nuet i svårmod accepteras och där framtid förhoppningsvis skall Levas i harmoni och välförtjänt tillbakalutande. Det är på något sätt den förhoppningen vi alla Lever med. Att på äldre dagar kunna slappna av och njuta av ett nu utan minsta moln på himmelen. I drömmar övertygas man om att man en dag ska hitta både sig själv och det fantastiska med ett Liv besparat från oro, fattigdom och sorger. Alla längtar vi dit. Till en bekymmersfri tillvaro där väderprognoserna får lyda hur det vill så länge ens egen sol står högt i skyn. Det talas om ålderskriser som om det vore det mest naturliga att skylla på, när känslor svallar och insikter så sakteliga landar i vettets vrå. Jag tror inte på varken 40 eller 50-årskriser. I så fall skulle det väl lika naturligt finnas 60 och 70-årskriser?! Det har jag aldrig hört talas om! Jag tror snarare på ett erfarenhets-lager som behöver sorteras och städas ur. Jag tror att vi rätt dåliga på det. Det samlas information, känslor, tankar, lycka, sorger som rörs ihop till ett enda kaos där allt blir svårt att urskilja.  Som bara får ligga där och slutligen bli föremål för utredning och storsanering. Man behöver städa och sortera, en del kastas i deponi, annat i brännbart och resten ta till varas på med vetskap om vad man ska göra med det. Det är ingen lek! Det är att göra entré i ett känslomässigt kaos som både i motvind och elaka stormar ska trigga ens vilja att nå slutmålet av goda lärdomar. Jag vill sitta där på bergstoppen och se allt det vackra jag har blivit tilldelad mig, och jag vill kunna ta bort allt det andra som jag felaktigt roffat åt mig. Jag vill vara en klok och vis liten människa som mår bra och kan stå upp för den jag är. Det låter så enkelt. Så sjutton det är!! Man kommer att behöva både vila och gömma sig för återhämtning många gånger. Man kommer att få käftsmällar och glåpord och man kommer nå uppgivenhet lika enkelt som man vänt kappan efter vinden. Det är ingen ålderskris. Det är Livet som gör sig påmint. En stund att utföra små mirakel på.

Ett Känslornas Paradis består inte endast av godhet och leende lycka. Det består möjligen av att försöka finna den i detta nystan avsett att redas ut. Där valen är ens egna och där konsekvenserna är till för att Levas med. Det nystas febrilt just nu. Ett kännbart trassel där tålamod sätts på prov,  men framför allt lärdomen om att detta är konsekvenserna av det jag tidigare åstadkommit. Det är ingen ålderskris. Det är mitt Liv. Här sitter jag nu och nystar och sorterar. Men garnet är åtminstone av ljus färg och lika blå som dagens klara himmel. Snart är jag klar. Förhoppningsvis som fri och klok nog att inse det pågående Livet där åldern bara är siffror nödvändiga för körkort och systembolag.

De siffror som verkligen räknas är antalet visdomar och Levande sekunder.......

Snart är det Påsk!

Tiden rusar iväg så snabbt att jag har svårt att hinna med. I min Värld var det rätt så nyligen Midsommar! Plötsligt står vi inför 1:a advent och julbelysning ska tydligen plockas fram. Inte likt mig att vara så sen med det. Tvärtom. Föregående år har jag varit klar vid det här laget. Med allt!
Jag sitter fortfarande kvar och bara luktar på blommorna. Å vill så göra en stund till.
Inredningen får fortsätta vara det den är. Ett tag till i alla fall. Sen är det dags. Att se rött.

Eller så ångrar jag mig och kör på det vinter-vita temat i år. Lite gnistrande silver och allt är klart!

Sen står det ju faktiskt inte på innan det är Påsk!

För jag sa väl att tiden går fort när man har roligt? ;-)

Bengan Janson har glimten!

Musikern Bengan Janson har efter tre år på Gotland, övergett ön för Dalarna. Numera är han och frun Eva bosatta i Hjortnäs utanför Leksand, där man hittat drömhuset som också kommit att bli ett rejält renoveringsobjekt. Jag hälsade på paret under förmiddagen, välkomnades in i ett kök där vedspisen sprakade skönt och varmt.
- Det här är sista anhalten, här ska vi bo och Leva resten av Livet!
Tiden runt köksbordet rann iväg och vi hann prata om det mesta. Och naturligtvis kunde Bengan inte låta bli sitt dragspel heller. Glädjande!
En intervju med paret kan du läsa i nästa veckas upplaga av www.leksandsbladet.se

'Blått' Kärleksrött i själen

Jag brinner för en färgsprakande vardag! Livets egna lilla palett får gärna stå för de färger som symboliserar både Kärlek och och innerlig glädje. Där står jag i dag. Och bara ler. Hoppas du gör detsamma!

Vårkänslor i november!

På den 12:e dagen i november kan det tyckas märkligt att vårkänslor spirar. Det är förstås solens förtjänst, som i gott sällskap med ett gäng plusgrader och ljusblå himmel bidrar till hjärtats dubbla slag i lyckorus. Nu saknas bara uteserveringar och en flaska bubblande Cava.
Jag klarar mig visserligen rätt bra ändå. Munnen ler och själen är lycklig.
Kärleken är underbar ;-)

Värmande plagg?

På tal om kläder och utstyrsel. Fick ett litet tips av min kära kollega Mari, alldeles nyss. Varför inte!

Komplimanger kan te sig olika!

Är lite mer djurisk än vanligt denna dag. Ett plagg mitt sanna jag egentligen rynkar lite på näsan åt. Men för att inte alltid se likadan ut, antar jag ibland utmaningen att dra på mig något som ingen förväntar sig. Inte ens jag. Inte ens min son.
När han såg leopardtightsen, såg han närmast besvärad ut. Bet ihop så där överseende och såg åt ett annat håll. Men orden trängde förmodligen på. Det är svårt att hålla åsikter inne när man har behovet av att tala ut. Så han lät leendet spricka upp, om än något överdrivet och sa:
"Ååh, vad du är lik Julia Roberts i Pretty Women nu"!
Glad i hatten tackade jag för komplimangen och kände ett uns av stolthet över att jag lyckats göra honom så väluppfostrad ändå. Leendet hängde sig något kort därefter när han fortsatte:
" Ja, nu syftar ju jag på scenen där Gere raggade upp henne på gatan".. ;-)

Vad säger man?! Jag kunde ärligt skratta igen. Och vara fortsatt stolt över att sonen har både humor och en rapp trut. Det är Kärlek, det!
I morgon tar jag jeans..

Jordens undergång?!

Den fantastiska höstkvällen till trots, fick jag uppleva mardrömmar utan dess like under den gångna natten. Ett flertal gånger vaknade jag panikslagen och kallsvettig, fullt koncentrerad på att hitta den lugna Verkligheten och därmed får ett hårt bultande hjärta att finna ro. Samma dröm återkom flera gånger och jag vaknade med ett ryck och ett gäng frågetecken ett oräkneligt antal gånger, lika irriterad och frustrerad vid varje uppvaknande. Till slut gav jag upp. Jag vågade inte somna igen. Vem vill ha en upplevelse av total sorg och förnedring mitt i den sköna natten?! En dröm vars handling utgick ifrån att ta allt det viktiga ifrån mig, den sociala grunden i Livet, det viktigaste jag har så fort jag slagit upp mina blå! Det viktigaste för att få en vardag att fungera med allt vad det bär med sig. En Kärlek djupt etsad i hjärta och själ som göder självkänsla och mod.
Nu vet jag hur det är att förlora det där livsnödvändiga andningshålet där omgivningen alltid finns vid ens sida och i stor beundran uppskattar det man tänker, säger och gör. En bekräftelse på att man verkligen finns och där det efterlysta människovärdet skänks hela universums spotlights, himlastjärnor och stående ovationer. Plötsligt hade allt det där eliminerats från vår Jord!
Det fanns inte kvar och människor irrade maniskt omkring och sökte förtvivlat svar på hur vardagen någonsin skulle kunna bli sig lik igen! Det uppstod en panik omöjlig att hantera.  Den bidrog snarare till vansinne och egoism där underminerat självförtroende omvandlades till rent hat och bekräftelsebehovet hos varje individ växte sig till mörka moln som omsvepte en Värld i fruktan.
Vem skulle nu kunna se oss, höra oss, tycka om oss och framför allt: vem skulle nu se till att måla vår Värld i vackra, gnistrande färger hämtade från Fantasins ljuvligaste palett?! Folkets uppgivenhet blev till slut ett faktum i den värsta farhågan:  Det är detta som är Jorden undergång!

Det var precis här jag vaknade upp! Med täcket ihopvirat nere vid fotändan, svetten lackandes i pannan, hackande tänder och bultande hjärta.
Jag kunde för allt i Världen inte låta frågan vara obesvarad i detta vakna och galna tillstånd. Jag såg mig tvungen att verkligen kontrollera att det varit en dröm. Att Verkligheten fanns kvar och därmed ge lugnet en plats i min neurotiska natt.
Med rufs i hår och yrsel i huvud kastade jag mig ut i rummet intill, startade upp datorn och inväntade otåligt på att få lugnet till mig. Fanns tryggheten i vår Värld kvar? Jag loggade in och kunde i en efterlängtad lättnad äntligen pusta ut! Det hade inte eliminerats från vår Värld! Tack Gode Gud!
Facebook är kvar!!

Jag, Kjell Lönnå & en Kokosboll!

I veckans upplaga av Leksandsbladet serveras det ljuva toner med hjälp av en av de främsta inom körsång i landet. Det gör ju inte saken sämre att han och jag härstammar från samma ort. Han föddes i Smedjebacken, jag växte upp där och gemensamt har vi minnen och bilder från en plats vars bidrag till minnesbalken är både på gott och ont. I vilket fall som helst var det roligt att lägga i backen på tidsmaskinen och få uppleva en liten nostalgi-trip.
I helgen besöker Kjell Lönnå och Sundsvalls Kammarkör Leksands Kyrka. Det lär bli ett körslag om något. Läs mer om det.. Och om mitt besök i den Kungliga Huvudstaden, där undertecknad tillät sig Leva som en Kokosboll och bli behandlad därefter.
Trevlig läsning!
http://www.leksandsbladet.se/